Issäkerhet i rennäringen
Riskerna för samiska renskötare som använder snö- och isvägar varje dag ökas av den snabba globala uppvärmningen i Arktis. Detta projekt utforskade potentialen för att genomföra en operativ bedömning av iskvaliteten med hjälp av tre olika metoder med en kommersiell drönare.
Arktis värms upp tre gånger snabbare än det globala genomsnittet. En effekt är att traditionell kunskap om isförhållanden blir opålitlig. Detta ökar risken kraftigt för samiska renskötare som dagligen använder snö- och isspår för egen transport, godstransport och renpassage. I takt med att kommersiella drönare i allt högre grad anammas av renskötseln, utforskade detta projekt potentialen för att genomföra en operativ bedömning av iskvaliteten med hjälp av tre olika metoder med en kommersiell drönare. Projektet har genomförts i samarbete mellan Luleå tekniska universitet och Dálvvadis Ekonomisk Förening, som består av fyra samebyar kring Jokkmokk.
Metod A
Metod A baserades på en visuell inspektion av isen med hjälp av ett livevideoflöde från drönaren. Den insamlade datan visades sedan och diskuterades vid två workshops i Jokkmokk, anordnade av Dálvvadis Ekonomisk Förening.
En gruppdiskussion visade att renskötare använder drönare för att komplettera bedömningen av iskvaliteten med mer traditionella metoder, som att använda en isyxa och att borra isen. Detta gäller särskilt under våren och hösten när isen inte är täckt av snö och det är möjligt att visuellt kontrollera den övergripande täckningen av isen på sjöar och hav. Dessutom kan en visuell översikt användas för att hitta den optimala och säkraste vägen över isen. Men renskötarna delade många nackdelar med denna metod (t.ex. som visas på bilden är det svårt att uppskatta om den mörka ytan är öppet vatten eller klar is).
Metod B
För metod B utvecklade och testade vi en drönare utrustad med en lätt ultrabredbandspulsradar som kan fjärravsöka snö och is. Prototypen låter användare flyga långsamt över vatten och övervaka tjockleken på snö- och isytan under drönaren. Radioreflektionerna från is- och vattenytorna kan sedan övervakas över en 4G-modemanslutning på drönaren.
Radardrönaren har visat stor potential för att uppskatta både istjocklek och snödjup. Det finns några utmaningar som måste lösas för att få en bredare adoption bland renskötselsamhället. Den första utmaningen är den totala kostnaden och tillgängligheten för sådana radarer. Den andra utmaningen är tolkningen och analysen av insamlad data, vilket kräver en djup förståelse av radioradarteknik. Den tredje utmaningen är hanteringen av sådan hårdvara under de tuffa förhållandena under den kalla arktiska vintern. För att möta dessa utmaningar kommer radarenhetens design att göras mer robust och användarvänlig.
Metod C
För metod C utvecklade och testade vi en prototyp av en nedsänkt ultraljudsboj som kan mäta istjockleken. För att samla in data från denna undervattensboj utrustades drönaren med Dálvvadis specialbyggda radiomottagare. Denna metod visade sig vara mycket användbar och genomförbar eftersom den tillåter långsiktig insamling av istjockleksdata och andra relevanta meteorologiska parametrar. För att underlätta tillgången till och dela information om istjockleken integrerades bojen i renskötarnas specialbyggda renspårningsapp, Nomatrack. De viktigaste utmaningarna som återstår inkluderar radiokommunikation på hårt reglerade ackumuleringssjöar, där det behövs förankras mer än 10 meter under vattenytan, och att minska kostnaderna för bojen för att möjliggöra tätare mätplatser på isspår.
Kontakt
Maria Udén
- Professor
- 0920-493023
- maria.uden@ltu.se
- Maria Udén
Uppdaterad: