
Susanne Westman
Universitetslektor, Excellent lärare
Forskningsämne: Pedagogik
Avdelning: Pedagogik, språk och ämnesdidaktik
Institutionen för hälsa, lärande och teknik
-
Luleå, C838e
Om mig
Universitetslektor, Filosofie Doktor i Pedagogik och Excellent lärare
Mina uppdrag och kunskapsområden
Pågående uppdrag vid LTU
Utbildningsledare för förskollärarprogrammet.
Biträdande föreståndare för Forskarskolan Praktiknära Skolforskning (PROFS).
I min roll som föreståndare i PROFS deltar jag även i organisationen kring seminarieserien Utbildningsdialog i Norr, UDiN, som organiseras i samverkan mellan Luleå tekniska universitet, skolhuvudmän i Norrbotten och Norrbottens Kommuner.
Tidigare utbildningsledare för uppdragsutbildning kopplat till pedagogik, lärande, språk och ämnesdidaktik för såväl skola/förskola/vuxenutbildning som för skolledare och andra yresgrupper och brancher där delar av dessa ämnen efterfrågas. Vid inledningen av 2024 lämnar jag nu över detta uppdrag till avdelningschef Åsa Bjuhr.
Huvudsakliga kompetensområden, uppdrag och samverkansprojekt
I mitt arbete har jag haft förmånen att under en längre tid i huvudsak fokusera området systematiskt kvalitetsarbete och skolutveckling i relation till olika nivåer i styr- och stödkedjan inom en organisation samt att leda sådana processer, men även frågor kopplade till nyanländas lärande och interkulturella perspektiv i förskola och skola. Detta har skett inom ramen för olika uppdragsutbildningar och samverkansprojekt, såväl på uppdrag av Skolverket som av och med olika kommuner i regionen. Jag har då arbetat tillsammans med lärargrupper, förstelärare och/eller ledningsgrupper (rektorer, förvaltningsledning etc) men även kopplat till olika nätverk.
Jag har ett särskilt intresse för deltagande processer samt process- och förändringsledning, och har under åren utvecklat en kompetens kring dessa områden, bl a genom Pedagogiskt utvecklingsprogram för framtidens ledare vid LTU.
För närvarande är jag biträdande handledare för två doktorander inom forskarskolan Praktiknära SkolForskning, PROFS, Moa Frid och Kerstin Löf. De har båda fokus på olika aspekter av förskolans utbildning och undervisning.
Forskningsområden
Under 2020-2022 bedrev jag tillsammans med verksamhet Förskolas ledningsgrupp i Luleå Kommun ett aktionsforskningsprojekt med det övergripande syftet att skapa fördjupad kunskap kring ledning och styrning av det systematiska kvalitetsarbetet med fokus på en likvärdig utbildning i förskolan. Mer specifikt syftade projektet till att utforska förutsättningar och strategier för ett hållbart systematiskt kvalitetsarbetet på olika nivåer i organisationen såsom utvecklingskultur, aktörsberedskap, utvecklings- och processledning, ledarskap för utveckling samt struktur, organisation, arbetssätt och metoder. Projektet finansierades i lika delar av deltagande parter samt försöksverksamheten ULF (Utveckling, Lärande, Forskning) som bedrivs på uppdrag av regeringen i syfte att utveckla och pröva olika modeller för långsiktig samverkan mellan universitet/högskolor och huvudmän inom skolväsendet kring praktiknära skolforskning.
Jag har tidigare även arbetat med en studie om hur förskollärarstudenter i intraaktioner med materialitet skapar interkulturell kompetens, och har tidigare bedrivit studier om studentdelaktighet i högre utbildning tillsammans med min kollega Docent Ulrika Bergmark, vilket finns publicerat i några vetenskapliga artiklar. Tillsammans med professor Eva Alerby och kollegor vid Waikato University, Nya Zeeland har jag inom ramen för ett STINT-finansierat projekt fördjupat mig i miljöer för lärande vilket resulterade i såväl artiklar som ett bokkapitel kring Spaces and Places for Embodiment. Jag har även samverkat med fler forskare i Philosophy of Education Society of Australasia (PESA), ett nätverk kopplat till tidskriften Educational Philosophy and Theory, och är fnuv. del i redaktionen för den vetenskapliga tidskriften Policy Futures in Education.
Mitt forskningsintresse har i huvudsak handlat om lärares arbete och profession i en global värld samt miljöer för lärande såväl i förskola som i högre utbildning. Pedagogisk filosofi är ett annat forskningsintresse, t ex hur vi kan förstå olika aspekter av undervisning och lärande med hjälp av olika teorier och filosofier, så som tid, rum och relationer. Hur olika teorier och pedagogiska antaganden styr vårt sätt att se på utbildning och hur vi organiserar vår utbildning, undervisning samt vårt systematiska kvalitetsarbete inryms också inom detta fält.
Jag har arbetat med livsvärldsfenomenologiska studier och intresserat mig för socialkonstruktionistiska och poststrukturella perspektiv men mer och mer kommit att landa i posthumanismens sätt att utmana vårt tänkande kring vad världen, människan, lärande och undervisning kan vara och hur människa och materialitet intra-agerar.
Jag disputerade i Mars 2014 i ämnet Pedagogik med min avhandling 'Ambiguities and Intertwinings in Teachers' Work: Existential Dimensions in the Midst of Experience and Global Trends' vlket på svenska blir Mångtydigheter och Sammanflätningar i Lärares Arbete: Bland erfarenheter och Globala Trender. I min avhandling utforskar jag vad som utgör lärares arbete, men också hur det upplevs och hur existentiella dimensioner av lärares arbete kan förstås i en tid av globalisering och standardisering. Jag har genom tre empiriska studier och en teoretisk skapat förståelse för olika delar av lärares arbete genom att följa trådar från en studie till en annan, dvs från det mer allmänna där jag studera bilder av lärares arbete från förskola till gymnasium i en internationell studie - till det specifika och då det förstärkta lärande- och undervisningsuppdraget i svensk förskola som kan ses som ett exempel på politiska reformer som påverkats av den globala agendan. I den fjärde studien tittar jag specifikt på hur vi tänker kring tid, barn och lärande eftersom det visade sig vara en så framträdande dimension av lärares arbete i de övriga studierna.
Min studie visar att lärares arbete utgörs av mångtydigheter och sammanflätningar av olika slag. Med det menas då dels alla de olika dimensioner av att VARA lärare, och hur dessa påverkas av de villkor och förändringar som sker inom utbildningssektorn idag. Det är starka upplevelser av sig själv och den andre, sin kropp, rummet och tiden som framträder, men också av sitt uppdrag. Men de existentiella dimensionerna som framträder som mångtydiga och sammanflätade utgörs också av grundläggande antaganden i samhället och bland lärare om relationen mellan människan och världen. Alltså, hur vi antar att relationen mellan subjekt-objekt, kropp-tanke, människa-natur-kultur ser ut har stor betydelse för lärares arbete och i förlängningen för barns lärande, vilket analyseras och diskuteras. Genom min studie vill jag dra uppmärksamhet till ett sammanflätat sätt att se på dessa relationer vilket öppnar för pedagogiska relationer bortom de sociala - det kan handla lika mycket om relationer med en miljö, ett material eller ett fenomen. Lärarna i mina studier betonar starkt barnens kroppsliga och samspelande relation till sin livsvärld-till allt de möter. Om vi ser relationen mellan barnet och världen som sammanflätade i en ömsesidig påverkansprocess, ett pågående blivande blir det helt centralt hur lärare arbetar med att skapa möjlighet för sådana relationer. Detta gäller även för lärares blivande – deras professionella identitet och kunskapsutveckling.
Det går alltså att tänka annorlunda om utbildning, bortom de dominerande perspektiven, även om det krävs både mod, närvaro och kunskap. Att ompröva hur vi ser på de grundläggande existentiella relationerna mellan kropp-tanke, subjekt-objekt, människa-natur-kultur och linjär-multidimensionell tid är en bra början. Alternativa sätt att tänka kan hjälpa oss att kritiskt granska och värdera önskade och oönskade konsekvenser av vår undervisning och de verktyg vi använder för t e x systematiskt kvalitetsarbete. Jag ser det som ytterst viktigt att vi som lärare, chefer, lärarutbildare eller politiker funderar på hur vårt sätt att se på dessa relationer påverkar såväl lärares arbete och existens likväl som barns, elevers och även studenters möjligheter till ett rikt lärande och blivande. En fråga som egentligen handlar om vad vi vill med vår utbildning – vilken människa man har möjlighet att vara och bli.
Bakgrund
Eftersom jag tidigare arbetat som förskollärare inom såväl förskola som skola har båda dessa verksamheter och mötet mellan dem kommit att ligga mig varmt om hjärtat. Under min tid som yrkesverksam förskollärare studerade jag pedagogik och lärande och på så sätt kom mötet mellan teori och praktik att bli en viktig grund för de pedagogiska utvecklingsarbeten jag varit delaktig i. Organisation och arbete i arbetslag där ett konstruktivt och innovativt nyttjande av kompetenser, tid, rum etc är områden som engagerar mig. Jag har tidigare fördjupat mig i möjligheten att med hjälp av totalintegrering arbeta för att förbättra barnens lärandemiljö i olika avseenden. Där var deltagande, meningskapande och kreativt arbete centrala aspekter av verksamheten.
Utbildning – alla skolformer från förskola till universitet – är arenor där människor delar livsvärld. Deltagande, meningsskapande och perspektivtagande framträder därför som centrala aspekter av såväl lärande som demokrati. Detta är aspekter som tenderar att hamna i bakgrunden i dagens rationalistiska utbildningsklimat men det går att tänka annorlunda om utbildning, bortom de dominerande perspektiven, även om det krävs både mod, närvaro och kunskap. I mitt arbete med vuxnas lärande här på LTU ser jag det som helt centralt att arbeta med delaktighet, inflytande och kunskap bortom givna mål även om detta är något som kan kännas som en utmaning i en verksamhet där bedömning av lärande också är en naturlig del.
Kan vi utmana oss med frågor som; kan kvalitet i våra utbildningar också handla om vilka samspelande och pedagogiska relationer de skapar? Hur kan vi tillsammans skapa nya ramar för utbildning genom att utgå från det positiva nuet? När och var hittar vi barn och vuxna i förskolan, skolan, gymnasiet, universitetet och arbetslivet med glittrande ögon och röda kinder? Hur kan vi skapa mer av dessa stunder? Hur skulle vårt utbildningssystem och samhälle komma att se ut då?