Möt en doktorand

Internationella doktorander: ”Det är fint att barnen leker ute trots kylan”
I ett internationellt projekt som handlar om tillgänglighet vid lek för barn sker ett utbyte mellan olika universitet. Under en period är de engagerade doktoranderna vid Luleå tekniska universitet. Två av dem stannar ett år.
– Vi uppskattar skolgårdarnas lekplatser är öppna även utanför skoltid, säger de.
Projektet P4Play, People, Place, Policy and Practice, innefattar åtta doktorander och fyra olika universitet i fyra olika länder. Några av dem är just nu vid Luleå tekniska universitet. Michelle Bergin, är från Irland och är doktorand i Luleå under ett år av projektet. Hon studerar normalt vid University College Cork, Irland. Fiona Loudoun kommer från samma universitet, är från Skottland och är under en kortare tid i Luleå. Rianne Jansens är från Belgien och hon är doktorand vid University College Cork och Luleå tekniska universitet under ett år. Även Ines Wenger, som kommer från Schweiz och Zurich Hochschule fur Angewandte Wissenschaften är vid Luleå tekniska universitet under en period, men är inte med den här dagen då vi träffas på universitetet.
De doktorerar alla inom arbetsterapi och får dubbla examina vid två av de universitet som ingår i samarbetet.
– Vi undersöker lek i olika dimensioner, lek utomhus i lekparker och virtuella lekar, säger Fiona Fiona Loudoun.
De tycker att det här sättet att arbeta är bra, de uppskattar att få vara i en grupp där alla doktorander är intresserade av samma ämne och att samtidigt kunna bygga ett nätverk.
Kulturellla skillnader
Nu när de befinner sig i Sverige kan de notera en del kulturella skillnader.
– Barnen i Sverige är ute även om det är regn, snö och kallt. Det är inte vanligt hos oss. Överhuvudtaget är de mycket ute, de plockar bär och fiskar. Och att skolgårdarnas lekplatser är tillgängliga är fantastiskt. Hos oss är det höga staket runt dem. Sedan finns det många lekplatser här, bara här på Porsön är de så många, säger de.
Sedan konstaterar de att även i Sverige, precis som i deras hemländer, finns det en hel del att göra för att nå en större tillgänglighet till lekplatserna. Det finns inte så mycket för barn med funktionsvariationer, som kan ha svårigheter att röra sig till exempel.
Vad det gäller forskningen tycker de att det är bra att arbetet med en avhandling får ta fyra år.
– Hos oss är det tre år som gäller, säger de samstämmigt.
Fin atmosfär
De har även sett att sökningar på Google ger helt andra resultat än när de gör dem vid sina universitet.
– Det leder till att vi får tag på mer material från olika vetenskapliga publikationer, säger Michelle Bergin.
Fiona tycker att det är en fin atmosfär på Luleå tekniska universitet och en fin gemenskap, även med studenterna.
– Och forskarna är lättillgängliga. Samtidigt är det många som varit till stor hjälp för oss, de förstår att det är en stor utmaning att flytta hit. Jag har flyttat hit med min familj och vi ska nog stanna här, säger Michelle Bergin.
P4Play har fyra inriktningar. Det är lek som en aktivitet, olika platser för lek och att arbeta med lek inom rehabilitering. Till det kommer hur policyer påverkar möjligheten till lek, till exempel riktlinjer från stat och kommuner
Målet med forskningen är att utveckla ny kunskap om lek och lekdeprivation (berövande) och samtidigt undersöka effekter av fysisk, sociokulturell och politisk påverkan på möjligheterna till lek. Syftet är även att utveckla lösningar för att åtgärda det som kan hindra barn att delta i lek.
Maria utforskar social delaktighet hos äldre personer

Maria Löfgren är socionomen som gått vidare till forskning. Det var 2005 hon tog examen i vid Umeå universitet. Sedan återkom hon och tog en magisterexamen 2018. Nu hoppas hon kunna bidra till att fördjupad kunskap om äldre personers sociala delaktighet, eftersom den är viktig för deras välbefinnande. Hon vill också undersöka hur digitala lösningar kan stödja äldres sociala delaktighet.
Hej Maria, vad har du för yrkesbakgrund?
– Jag har arbetat på olika verksamheter inom socialtjänstens område, både med äldre och ungdomar. Jag har även jobbat på myndigheter, som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.
Varför började du forska?
– När jag läste in magisterexamen väcktes mitt intresse för forskarstudier. Jag såg en annons där man sökte en doktorand till det här projektet, det passar bra ihop med mina intresseområden och tidigare erfarenheter i arbetslivet. Jag sökte och fick möjligheten att börja här hösten 2019.
Åldrande befolkning är en global utmaning och frågan är hur vi ska kunna möta äldre personers behov för att bibehålla en god livskvalitet.
Det finns politiska mål, till exempel inom WHO, som fokuserar på äldres välbefinnande, att de har rätt till god hälsa och ett aktivt liv. Det finns hälsorisker med ofrivillig ensamhet och isolering. Det är jag intresserad av.
Vad handlar din forskning om?
– Social delaktighet, att kunna vara en del av sociala sammanhang. Att ha möjlighet att upprätthålla sociala kontakter och samhörighet är viktigt för att främja en god hälsa. Till exempel att fortsätta med aktiviteter som man tidigare har gjort, föreningsliv eller olika evenemang som man deltar i. Jag ska studera vilka behov äldre personer har för att kunna upprätthålla sin sociala delaktighet och hur de hanterar förändringar i livssituationen för att fortsätta vara socialt delaktiga. Jag ska också undersöka om eller hur digitala lösningar kan stödja en fortsatt delaktighet. Det är ju även en jämställdhetsfråga, att äldre har tillgång till och kan hantera digitala verktyg. Tidigare forskning har visat att digitala lösningar har positiva effekter eftersom de det går att ha kontakt med vänner och familj.
Jag planerar fyra delstudier, en av dem handlar om hur olika samhällsaktörer och organisationer ser på möjligheter att stödja äldres sociala delaktighet. Jag hoppas kunna bidra till fördjupad kunskap som i ett vidare perspektiv kan vara till nytta för att stödja äldres livskvalitet och minska upplevelser av ensamhet och isolering.
Hur är det att forska?
– Jag har ju inte varit i gång så länge, men jag känner mig privilegierad när jag kan fördjupa mig så här och på sikt kunna bidra till ett större sammanhang. Och det är stimulerande att lära sig något nytt, som nu när jag som socionom får fördjupa mig inom arbetsterapi. Det är både stimulerande och utmanande.
Utveckling av digital rehabilitering via 1177

Via en digital plattform på 1177 ska personer som drabbats av stroke kunna ta del av ett nytt rehabiliteringsprogram. Ida-Maria Barchéus, doktorand i arbetsterapi vid Luleå tekniska universitet, undersöker nu hur arbetsterapeuter och personer med stroke upplever den digitala rehabiliteringen.
– De testar tillsammans den digitala rehabiliteringen och jag intervjuar dem bland annat, säger hon.
Det är en del inom forskningsprojektet ”Mot ett aktivare liv – enklare och jämlikare tillgång till rehabilitering via integrerat webbprogram”, som Ida-Maria Barchéus gör sina studier.
Ett webbprogram har utvecklats och ligger nu i stöd- och behandlingsplattformen i Vårdguiden 1177. Den innehåller sju olika moduler. Personen får ta del av korta filmer och genomföra uppgifter via webben. Det kombineras med digitala möten med arbetsterapeuter som ger stöd i förändringsarbetet.
– Rehabiliteringen bygger mycket på självreflektion och att utveckla strategier för att personen ska kunna ha ett aktivt vardagsliv. Filmerna är fem till tio minuter och ska inspirera personen inför självreflektionsuppgifterna och samtalen med arbetsterapeuten, säger Ida-Maria Barchéus.
Aktiv liv ett mål
Syftet är att utveckla rehabiliteringen för dem som drabbats av stroke och målet är att personerna ska kunna leva ett aktivt liv med en variation av aktiviteter på olika platser och tillsammans med andra.
– Jag har kontakt med arbetsterapeuter i Region Norrbotten som rekommenderar och tillfrågar personer som kan ingå i undersökningen. Eftersom vi är i testläge är det inte öppet för alla. Vi måste till exempel säkerställa att personerna har den teknik som erfordras och att de har milda till måttliga följder av stroke. Den första studien är klar och nu gör tre till parallellt, berättar Ida-Maria Barchéus.
Som en del i utvecklings- och utvärderingsarbetet får arbetsterapeuter personerna som får rehabiliteringen svara på frågor om hur de tycker att rehabiliteringsarbetet fungerar.
– Jag har undersökt genomförbarheten av det digitala upplägget och rehabiliteringens innehåll. Jag har gjort både intervjuer och följer skattningsformulär som deltagarna får fylla i.
Fler djupintervjuer
Hittills har det visat sig att när det är långa avstånd kan det vara bra att få vara hemma och slippa resor, bland annat. Istället för att använda tid till resor kan personerna istället ägna sig åt reflektion och rehabilitering. Videomöten upplevdes positivt och bättre än telefon, eftersom det går att se varandra och reaktioner. Rehabiliteringen har visat sig ha potential att ges stöd till insikter om vad och hur personerna själva kan påverka sin hälsa och arbetsterapeuterna upplever rehabiliteringen som ett hållbart sätt att stödja personerna till varaktiga förändringar.
Två arbetsterapeuter och fyra personer med stroke har ingått i den första studien.
– Utifrån resultatet har vi förbättrat innehållet och stödet till arbetsterapeuterna. Nu ska vi testa genomförbarheten med fler deltagare. Vi följer personernas förändringsprocess under tolv månader och ser hur de tillägnar sig strategier för ett aktivt liv, säger Ida-Maria Barchéus.
Resultatet av den första delstudien ska nu godkännas av en vetenskaplig tidskrift för att sedan publiceras.
Fortsatt forskning är igång med fler studier och förhoppningen är att många personer som drabbats av stroke ska vilja delta. Ida-Maria Barchéus ska nu göra fler djupintervjuer med personer som får rehabiliteringen och deras arbetsterapeuter.
Uppdaterad:
Sidansvarig: Kontakta oss