Tolkningsrum – ett forskningsprojekt om musicerande och rumsakustik
I det konstnärliga forskningsprojektet "Tolkningsrum: musikalisk interpretation i samspel med rumsakustik", som stöds av Vetenskapsrådet, undersöks sambandet mellan musikalisk interpretation och konsertsalsakustik.
Projektet utnyttjar de speciella möjligheter som erbjuds av det unika konserthuset Studio Acusticum i Piteå, där de akustiska egenskaperna kan förändras genom höjning och sänkning av innertaket.
Sätter konstnärliga aspekter i centrum
Syftet är att undersöka hur musikutövning och musikupplevelse i en konsertlokal påverkas av varierande akustiska egenskaper under i övrigt identiska förhållanden (samma lokal, samma musiker, samma repertoar, etc.)
Några av de många frågor som projektet söker besvara handlar om vad "bra" eller "dålig" akustik egentligen innebär för en musiker – om upplevelsen av att akustiken är bra också gör att framförandet också upplevs som bättre vid lyssning i efterhand, och hur musikerns anpassning till akustiken går till.
Projektet sätter konstnärliga aspekter och musikers egna erfarenheter i centrum och skiljer sig därmed från tidigare liknande forskning, som främst gjorts inom akustikvetenskapens ram.
Kärnan är musikaliska framföranden
I projektet samverkar forskare/musiker med olika specialiseringar inom musikalisk gestaltning och ljudteknik. Kärnan i projektet är musikaliska framföranden av professionella musiker i olika besättningar: piano, orgel, flöjt solo, flöjt och piano, stråkkvartett, blåsarkvintett, en större kammarensemble samt en blandad kör. Tre av forskargruppens medlemmar medverkar även som musiker (piano, orgel, dirigent).
Akustiken i Studio Acusticum
En av de vägledande principerna som fastställdes inför utformningen av konsertsalen Studio Acusticum var att efterklangstiden skulle gå att variera.
I stort kan varierbar efterklangstid åstadkommas med att man ändrar någon eller båda av: 1) absorptionen hos salens ytor (väggar och tak) och/eller 2) salens storlek (rummets volym). Enklast är att använda absorbenter som kan fällas ut eller placeras framför ytor som normalt är reflekterande. Problemet med detta är att det är svårt att få samma absorberande egenskaper över hela frekvensområdet från bas till diskant. Framför allt är det svårt att korta efterklangstiden i basregistret genom absorption. Alternativet med att ändra konsertsalens volym möjliggör att de olika frekvensernas inbördes nivåbalans för olika efterklangstider blir mindre påverkad än i fallet med absorbenter.
Studio Acusticum är utrustad med både justerbar storlek (rumsvolym) och absorbenter. Volymen ändras genom att salens innertak med hjälp av många små motorer, s k telfrar, kan placeras på olika höjd, steglöst mellan 10 och 15 meter ovanför scengolvets nivå. Absorbenter i form av motoriserade rullgardiner kan fällas ned vid scenens bakvägg och salens sidoväggar. Den genomsnittliga efterklangstiden för oktavbanden från 125 Hz till 4 kHz kan med dessa båda åtgärder varieras mellan 1,4 och 2,6 sekunder. Varje oktavs efterklangstid framgår av figuren.
Inspelningsfilosofi
Vid inspelning av västerländsk konstmusik liksom annan akustisk musik som framförs utan ljudförstärkningssystem kan olika tillvägagångssätt användas. Valet beror av en mängd faktorer som t ex rummet, ensemblen, musikstycket, produktionens mål, etc. I detta projekt riggades en mängd mikrofoner av olika typer och i olika konfigurationer för att senare ha valmöjligheter vad gäller det inspelade ljudet.
Eftersom en del av studien innehåller delar där det är fördelaktigt att det inte med säkerhet går att detektera efterklangens storlek valdes en mikrofonkonfiguration och placering där efterklangen inte skulle bli för tydligt märkbar. På detta sätt minskades möjligheten att direkt avslöja vilken rumsakustik som rådde vid inspelningstillfället. Inspelningarna har gjorts med målet att med ett mikrofonpar fånga instrumentens/rösternas klang utan att ta upp för mycket av rummets efterklang. Ingen extra rumsklang, vare sig från ytterligare mikrofoner eller med hjälp av konstgjord efterklang, användes i inspelningarna.
Den valda konfigurationen blev först känd under benämningen NRU-stereo, senare NOS-stereo, efter det nederländska radiobolaget. Den består av två kardioidmikrofoner (=mikrofoner som är känsligare i en specifik riktning) som placeras i 90° vinkel från varandra och med ett kapselavstånd på 0,3 m. Det innebär att konfigurationen kan fånga upp både nivå- och tidsskillnader som uppstår vid mikrofonerna mellan infallande ljudvågor från olika placerade ljudkällor och reflekterande ytor. Signalerna från mikrofonerna spelas in på ett stereospår (bestående av två kanaler) för att sedan återges i ett stereosystem.
Akustiken i Studio Acusticum
En av de vägledande principerna som fastställdes inför utformningen av konsertsalen Studio Acusticum var att efterklangstiden skulle gå att variera.
Kontakt
Forskargruppens medlemmar (verksamma vid Musikhögskolan, Luleå tekniska universitet, där ej annat anges) är:
- Sverker Jullander, organist och professor i musikalisk gestaltning, projektledare
- Jan Berg, biträdande professor i ljudteknik
- Helge Kjekshus, universitetslektor i piano
- Karin Nelson, professor i orgel vid Norges musikkhøgskole, Oslo, samt vid Högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet.
- Petter Sundkvist, professor i musikalisk gestaltning med inriktning orkesterdirigering
Uppdaterad: