Tidigare seminarier inom UDiN

Tema: Forskning och Samverkan - Tillsammans. Del 2.

Terminens första UDiN-seminarium inleddes med att kvällens moderator, Susanne Westman, universitetslektor vid LTU, välkomnade deltagarna från tre ULF-projekt. Kvällens tema belyste erfarenheter och lärdomar från pågående ULF-projekt, en statlig satsning på praktiknära samarbetsformer mellan forskning och skola. Under seminariet lyftes även ULF-satsningens bredare mål, där en långsiktigt hållbar samverkansmodell mellan akademi och skolhuvudmän utvecklas.

Från och med 2025 organiseras ULF i fem noder: Nod Nord, Nod Väst, Nod Öst, Nod Huvudstad och Nod Syd, där LTU tillhör Nod Nord. I dessa noder samverkar kommunala och fristående huvudmän för att stärka den vetenskapliga grunden i skolan. ULF-satsningen har nu ett tioårsperspektiv och en permanent verksamhet, till skillnad från tidigare då den bedrevs i fyraåriga cykler som en försöksverksamhet. Detta skapar förutsättningar för att jämbördigheten kan stärkas på nationell, nod- och lokal nivå.

Förskollärare och barnskötares konstruktioner av utbildning och undervisning ur ett genusperspektiv

Sara Cervantes, lektor vid LTU, och Urban Eriksson, förskollärare i Luleå kommun, presenterade sitt gemensamma ULF-projekt som utforskar genus i relation till förskollärares utbildnings- och undervisningsuppdrag. De belyste förskollärares och barnskötares upplevelser av förutsättningar att genomföra dessa uppdrag ur ett genusperspektiv.

Studien bygger på sju fokusgruppssamtal med förskollärare och barnskötare, där både män och kvinnor deltog.

"När vi träffade männen så pratade man om stress på ett annat sätt än kvinnor," sade Urban. "Vi började nysta, är det stressen eller något annat," fortsätter Sara. Resultaten visar att genus präglar hur yrkesrollerna förstås och utförs. Män i förskolan beskrivs som en positiv tillgång men möter samtidigt strukturella hinder. Kvinnor i förskolan upplever ofta dokumentationsarbete som ambivalent och lyfter utmaningar med att balansera undervisningsansvar och resursbrist.

Resultaten visar en komplex relation mellan likvärdighet och flexibilitet, där olika förväntningar på förskollärare och barnskötare påverkar arbetsfördelning och möjligheter till pedagogisk utveckling.

Uppdelningen mellan förskollärare och barnskötare, samt skillnader i deras ansvar och förväntningar, innebär en utmaning för verksamheten och dess utvecklingsprocesser.

Lektionsdesign med SKUA och KL för ökad elevagens

Eva-Maria Wargh och Ann-Louise Strömbäck, förstelärare vid Prästholmsskolan i Boden, tillsammans med Stefan Lundström, biträdande professor vid LTU, presenterade erfarenheter från det ULF-projekt de varit verksamma i. Projektets lärare har arbetat med att implementera kooperativt lärande (KL) för att öka elevernas engagemang i undervisningen. Genom att integrera språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt (SKUA) har de utformat metoder som stärker samarbetet mellan elever.

ULF-projektets syfte var att utforma en lektionsdesign där språkutvecklande och kooperativa inslag möjliggör elevagens. Genomförandet omfattade användning av metoder som EPA (Enskilt, Par, Alla), Fråga, fråga, byt, samt utveckling av dessa operativa strukturer baserade på klassrumsobservationer och elevutvärderingar. Projektet inkluderade också loggboksskrivande, en lektionsserie med problemlösning som fokus, samt elevinspelningar och lyssnarövningar för att stärka reflektion och förståelse. Det insamlade materialet analyserades för att dra slutsatser om effektiviteten i undervisningsmetoderna.

Under presentationen delade projektdeltagarna med sig av insikter från utvecklingen av en lektionsdesign där dessa metoder samverkar för att skapa bättre förutsättningar för elevagens. "Det handlar om en långsiktig arbetsinsats att lära sig en struktur. Först då finns förutsättningar för att eleverna ska känna delaktighet och att undervisningen blir språk- och kunskapsutvecklande," förklarade Ann-Louise. "Att beforska sitt eget klassrum är otroligt inspirerande och utvecklar undervisningen," betonade Eva-Maria.

Svenska som andraspråk på gymnasiet: organisation och utveckling

Stina Thunberg vid LTU presenterade ett ULF-projekt som genomförs i samverkan med Skellefteå kommun. Projektet undersöker hur svenska som andraspråk på gymnasiet kan organiseras och vilka konsekvenser enskild respektive integrerad undervisning har för elevernas lärande. För att besvara denna fråga genomfördes en forskningsstudiecirkel bestående av fyra träffar med rektorer, kompletterad med intervjuer med SVA-lärare och workshops där både lärare och rektorer deltog.

Resultaten visar både fördelar och nackdelar med integrerad undervisning. Utmaningar med integrerad undervisning inkluderar hanteringen av två kursplaner utan extra planeringstid, begränsade möjligheter till språklig återkoppling och avsaknad av genomgångar med fokus på SVA-specifika språkliga aspekter. Dessutom tenderar SVA-elever att tystna i majoritetsklassrummet, vilket hämmar deras språkutveckling.

"Det anglosaxiska kursplanerna har en 'one size fits all', men om det är bara modersmålet som har legitimitet då blir det svårt att få till inkluderingen," sade Stina.

Studien tar även upp flera positiva aspekter av integrerad undervisning.

"Man ska ha möjlighet att använda alla sina språk," betonade Stina. ”En integrerad klass bidrar till att hålla samman elevgruppen och skapa en inkluderande miljö.”

Avslutande panelsamtal

Seminariet avslutades med ett panelsamtal där Susanne Westman samlade samtliga medverkande för en avslutande dialog. Hon frågade om de upplevde sig ha förvärvat några nya kompetenser utifrån de forsknings- och utvecklingsprocesser de deltagit i. "Det är härligt att bli utlyft ur sin egen verksamhet och få syn på saker ur ett annat perspektiv," ansåg Urban Erikssson. "Jag som jobbat trettio år i yrket kan också utvecklas," tillade Ann-Louise Strömbäck.

I samtalet blev det tydligt hur samverkan kan främja ett dynamiskt kunskapsutbyte där både forskare och praktiker utvecklas genom att bidra med sina unika perspektiv och erfarenheter.

"Det är en fantastisk möjlighet från forskarhåll. Jag lär mig otroligt mycket om praktiken," betonade biträdande professor Stefan Lundström.

Tema: Forskning och Samverkan - Tillsammans. Del 1.

Under terminens sista UDiN-seminarium, där Professor Ulrika Bergmark agerade moderator, delades insikter och resultat från tre olika ULF-projekt (Utbildning, Lärande, Forskning) som visar hur teori och praktik kan mötas för att stärka undervisningen och främja elevernas lärande.

ULF är en statlig satsning som syftar till att utveckla hållbara modeller för samverkan mellan skolhuvudmän och universitet. Från och med 2025 delas Sverige in i fem ULF-noder, där Luleå Tekniska Universitet tillhör Nod Nord. Genom praktiknära forskningsinitiativ stärks både skolans vetenskapliga grund och lärarutbildningens relevans. Seminariet lyfte fram vikten av symmetrisk samverkan, där både akademi och skola bidrar med sina perspektiv.

Läsutveckling i samverkan – när skola och hem möts i ett digitalt lästräningsprogram

Tina Arnold, verksamhetsutvecklare vid Skolutvecklingscentrum Bodens kommun, och Helen Johansson, specialpedagog, presenterade Bodens ULF-projekt. Syftet med projektet var att utveckla en samverkansmodell mellan hem och skola för att intensivträna elevers läsutveckling. Under åtta veckor tränade elever i årskurs 2–6 med behov av avkodning ett digitalt lästräningsprogram som användes både hemma och i skolan.

Resultaten visade att programmet fungerade som ett nav för elevens läsutveckling, där både lärare och vårdnadshavare kunde samlas kring elevens framsteg. De spelifierade inslagen i det digitala programmet synliggjorde elevernas progression och skapade motivation. Dessutom framkom att träning på bokstavsljud, med fokus på fonologisk medvetenhet, var särskilt betydelsefull för denna målgrupp.

Helen beskrev betydelsen av att under projektets inledande fas kunna ge eleverna individuell hjälp: "Det har varit viktigt att kunna sitta en-till-en och förklara långsamt."

En annan insikt var att modellen skapade ett flytande ansvar mellan aktörerna, vilket främjade en dynamisk arbetsprocess men krävde också att skolans pedagogiskt ansvar tydliggjordes. Tina Arnold reflekterade över detta och hur arbetsmodellen utmanade traditionella roller i skolan: "Ansvaret fördelas annat än man traditionellt är van vid."

Pojkars betyg i ämnet bild – vad påverkar?

Bildlärarna Camilla Thurfjell, Titti Rosén och Mimmi Lind-Löfgren från Nya Läroverket i Luleå presenterade sitt projekt som undersökte varför pojkars betyg i ämnet bild ofta är lägre än flickors. Projektet syftade till att identifiera faktorer som påverkar pojkars prestation och utveckla metoder för att höja deras resultat.

Studien visade att pojkar generellt har en positiv och lekfull attityd till bildämnet. De uttryckte uppskattning för det praktiska och kreativa arbete som ämnet erbjuder, vilket synliggör ett engagemang som inte alltid återspeglas i deras betyg. Kravet på reflektion och analys av både egna och andras bilder identifierades som en betydande utmaning för pojkars prestationer. Trots detta uppfattade majoriteten av pojkarna (cirka 70 %) klassrumsmiljön i bildämnet som positiv.

Projektet lyfte fram vikten av att skapa förutsättningar som främjar trygghet, kreativitet och glädje i bildämnet, samtidigt som man undersöker hur pedagogiska och didaktiska metoder kan stödja och utveckla elevernas lärande. Mimmi Lind-Löfgren sammanfattade pojkarnas drivkraft: "Det har varit otroligt tydligt att de vill bygga, eller skapa något fysiskt."

Ämnesövergripande undervisning för hållbar utveckling

Lärarna Anna-Maria Nilsson, Therese Persson och rektor Katarina Wennberg från Råneskolan presenterade tillsammans med biträdande professor Gunnar Jonsson sitt arbete med att integrera hållbar utveckling i undervisningen på låg- och mellanstadiet. Projektet syftade till att uppmuntra elever att ifrågasätta, utforska och formulera nya handlingsalternativ i frågor som rör hållbarhetsfrågor.

Genom aktionsforskning testade lärarna ämnesövergripande undervisningsmodeller där elever fick arbeta med verklighetsförankrade och aktuella frågor utifrån ett hållbarhetsperspektiv. Anna-Maria Nilsson reflekterade över de utmaningar och möjligheter projektet förde med sig: "Det är lättare att nå eleverna på det kunskapsmässiga planet men svårare att nå dem på det känslomässiga."

Resultaten visade att denna typ av undervisning inte bara ökade elevernas förståelse för hållbarhetsfrågor utan också inspirerade till kritiskt tänkande och ett ökat ansvarstagande. Therese Persson beskrev konkreta effekter av arbetet kring att förebygga matsvinn: "De vågar testa, de kan namnen på fler grönsaker" och tillade att ”nu hör man mer beröm om maten."

Projektet bidrog till att belysa hur hållbar utveckling kan integreras som en naturlig del av undervisningen. Genom att kombinera kunskapsbyggande med praktiska aktiviteter och diskussioner ser lärarna att elevernas analytiska förmåga, empatiska omdöme och handlingskraft stärkts.

Avslutande reflektioner från UDiN-seminariet

Seminariet avslutades med en paneldebatt där Professor Ulrika Bergmark tillsammans med deltagarna reflekterade över både möjligheter och utmaningar med att skapa långsiktiga och symmetriska samverkansmodeller mellan forskning och praktik. Diskussionen lyfte fram hur teori och praktik kan förenas för att inte bara stärka lärarutbildningen och skolans vetenskapliga grund, utan också skapa en skola som möter elevernas behov på ett mer genomtänkt och framtidsinriktat sätt. Med elevens bästa i fokus framhölls att denna typ av samverkan är en nyckel till att bygga en stark och hållbar utbildning.

Tema: Språk/kultur/identitet

Under detta seminarium möttes röster från både forskning och skolpraktik, gällande hur språk, kultur och identitet är sammanflätade, med ett särskilt fokus på hur skolpraktiken kan arbeta främjande gällande de nationella minoritetsspråken. Seminariet modererades av Tina Arnold, verksamhetsutvecklare i Bodens kommun och bjöd på tre kortare presentationer.

Lekträffar som ’trans-languaging space’

Ett kollaborativt forskningsprojekt som undersökt leken som redskap för språkutveckling i undervisningen av urfolksspråk, presenterades av Eva Lindgren, professor vid institutionen för språkstudier vid Umeå Universitet, tillsammans med Johan Sandberg McGuinne, författare, kulturarbetare samt lärare vid Lycksele högstadium. De framhöll ett antal vägledande principer i arbetet med lekträffar på samiska, där ’känslan av sammanhang’ och ’levande språk’ framhölls med särskild tonvikt. Under presentationen framhölls landets betydelse och medvetenheten kring att vara ’on land’. Detta exemplifierades av lek-aktiviteter som organiserats inom ramen för forskningsprojektet, i form av samlingar iscensatta med fokus på kopplingar och förbindelser som eleverna har till landet, till varandra och till Sápmi. Ett brädspel designat av eleverna som avkolonialiserar det klassiska monopolspelet och istället går ut på att landet blir ett levebröd för den som respekterar den.

Det muntliga berättandets kraft

Anna-Karin Länta och Laila Stenberg från Sameskolstyrelsen berättade under seminariet om sameskolstyrelsen vision och praktiska arbete med sameskolan, samisk integrering och fjärrundervisning. De framhöll vikten av det muntliga berättandets kraft för att forma den egna identiteten, samtidigt som traditionell kunskap och fostran betonades. Under presentationen berättade de också om den traditionsenliga språkveckan -Giellavahkku- som infaller vecka 43 varje höst där aktiviteter kopplade till samiska kultur arrangeras. Anna-Karin och Laila flaggade även för det handledningsmaterial, framtaget för förskolan, som finns att ta del av på Sameskolstyrelsens hemsida.

Vad kan ett språkporträtt berätta?

Theres Brännmark, doktorand vid LTU gav under sin presentation en inblick i hennes forskning där språkporträtt använts som metod för att låta elever reflektera över sin språkidentitet. Språkporträtt ’ger frihet att reflektera över sina språk-erfarenheter utan att behöva sätta ord på allt’ säger Theres, samtidigt som hon understryker att detta arbetssätt hjälper elever att utforska känslorna kring språk på ett kreativt och intuitivt sätt utan att behöva dela in språk i hierarkier. Detta blir ett breddat perspektiv på språk, menar Theres, där även ’kattiska’ eller ’basketspråk’ inryms. Utifrån sin forskning kunde hon visa på framträdande teman såsom samkänslor över att inte kunna ett visst språk, och utanförskap kopplat till önskan att bli en del av gemenskapen. Utbildningens betydelse för att stärka språkinlärning samt behov av nya samarbeten är därför centrala implikationer som Theres drar utifrån sin avhandlingsstudie.

Tema: Erfarenheter från Internationella samarbeten och utbyten

I höstens första seminarium inom ramen för Utbildningsdialog i Norr (UDiN) möttes representanter från två gymnasieskolor tillsammans med en handläggare från Universitets- & Högskolerådet (UHR) för att presentera och diskutera värdet av internationella utbyten i utbildning. Kvällens moderator var Lovisa Taavo, utvecklingsledare i Luleå kommun, som ledde samtalen kring utmaningar och framgångar med internationella projekt, med fokus på erfarenheter från Erasmus-programmet.

Kalix kommun: Furuhedsskolans erfarenheter

Anna Morin, vårdlärare och Erasmus-koordinator vid Furuhedsskolan i Kalix, och Annika Wallerström, EU-skolambassadör från samma skola, berättade om deras långa erfarenhet av att både skicka elever utomlands och ta emot internationella gäster. De betonade hur betydelsefullt det är för eleverna att möta studenter från andra länder, även om de själva inte alltid vågar åka iväg individuellt.

"Utbytesprogrammen är otroligt betydelsefulla, särskilt när studenterna får möta sina internationella kamrater," säger Anna Morin. Hon uppmanade även deltagarna att ta del av TCA [Transnational Cooperation Activities]-kontaktseminarier för att skapa nya kontakter och möjligheter.

En viktig punkt i deras arbete är att inkludera underrepresenterade grupper, såsom elever med utländsk bakgrund. "Utlandsfödda elever är inkluderade på samma villkor som alla andra," påpekade Annika Wallerström. Hon tillade även att personal ofta följer med grupperna för att öka tryggheten.

De berörde även utmaningarna med de gröna målen inom Erasmus-programmet, särskilt för skolor i norra Sverige som ofta har många resdagar. Här finns det möjlighet att söka extra bidrag för att underlätta en mer hållbar planering.

Boden kommun: Björknäsgymnasiets arbete med utbyten

Från Björknäsgymnasiet i Boden deltog Jenny Vinblad von Walter och Jan Lindberg. De delade med sig av sin mångåriga erfarenhet av internationella utbyten. Jan Lindberg, som har arbetat med utbyten i över 25 år, förklarade hur deras utbytesprogram syftar till att hjälpa eleverna bygga internationella nätverk och utveckla en europeisk identitet.

"Vår skolbudget räcker inte långt, men med hjälp av Erasmusprogrammet kan vi nå våra mål att studenterna ska bygga nätverk, nå ut över gränserna och träffa ungdomar i samma ålder," förklarade Jan.

Jenny Vinblad von Walter lyfte fram att hennes intresse för internationella utbyten började redan under hennes egna studier. Hon berättade hur mycket lättare det blir att motivera eleverna att lära sig språk när de får delta i utbyten. "Det blir mycket lättare att motivera elever att lära sig språk," sade hon.

Båda uppmanade deltagarna att våga ansöka om Erasmus-projekt. "Tveka inte om ni funderar på att starta ett projekt," sade Jan. "Var inte rädda och sök!"

Stöd och rådgivning från Universitets- och högskolerådet

Nichlas Malmdahl, handläggare på Universitets- och högskolerådet (UHR), förklarade sin roll som mellanhand mellan EU och de skolor som arbetar med internationella utbyten. Han betonade att UHR finns till som ett stöd genom hela projektperioden och att Erasmus-programmet är EU:s

stolthet inom utbildningsområdet.

"EU är stolt över flaggskeppet Erasmus, vilket är väldigt roligt när man arbetar med dessa frågor," sade Nichlas.

För att lyckas med ett projekt betonade han vikten av att organisationerna planerar ordentligt och förankrar sina planer internt. "När man gör en ansökan måste man ha riggat för att det ska fungera, och där har organisationen ett ansvar," förklarade han.

Seminariet avslutades med ett gemensamt budskap: internationella utbyten gynnar inte bara eleverna utan även skolans personal och kommunen som helhet. Annika Wallerström sammanfattade det med: "Vi ser att detta berikar eleverna, lärarna, skolan och kommunen."

Tema: perspektiv på skolutveckling

Vårens sista UDiN-seminarium aktualiserade frågan om skolutveckling och innehöll inspel från olika perspektiv. Från ett skolledarperspektiv delade Anna-Karin Sandström, rektor för grundskola i Älvsbyn, med sig av sina erfarenheter av att leda skolutveckling utifrån en tydlig vision. Ytterligare ett rektorsperspektiv gavs av Eva Hedlund, rektor i förskola i Gällivare, som lyfte dilemman, fallgropar och strategier som visat sig vara framgångsrika. Från Skolverket och SPSM deltog Maria Ollikainen (Skolverket) och Brida Hedalm (SPSM), verksamma vid Luleåkontoret. De berättade om möjligheterna med kvalitetsdialoger och hur en sådan dialog kan gå till. Seminariet modererades av Karin Forsman, som avrundade med att understryka relationens betydelse i arbetet med skolutveckling.

Vision som riktning och att kunna ’lägga öronen vid rälsen’

Anna-Karin Sandström, rektor i grundskola, började med att lyfta vikten av en delad vision för vad det är som gör en skola till en bra skola. ’Delaktighet är nyckeln’ för att nå målet om en god utbildning’ säger Anna-Karin. Det handlar här om såväl elevers delaktighet som medarbetarnas delaktighet där processen med skolutveckling ägs gemensamt. Man måste som skolledare kunna ’lägga öronen vid rälsen och lyssna av sin organisation’, underströk Anna-Karin, som samtidigt lyfte att det inte går att kopiera någon annans framgångsrika arbete, även om det kan kännas lockande. Risken är då att man hamnar i aktivitetsfällan snarare än att bidra till ökad måluppfyllelse, menar hon.

Känslan av att inte komma vidare är nog ganska vanlig

Dilemman och fallgropar kan ge känslan av att inte komma vidare, säger Eva Hedlund, rektor i förskola i Gällivare kommun. Hon menar att det nog är ganska vanligt, men att det gäller att kravla sig upp och inte gena i kurvorna när man jobbar med skolutveckling. Att gena, betyder enligt Eva Hedlund att man till exempel hoppar på någon annans ’färdiga arbete’, eller använder färdiga dokument och modeller. Risken är då att man missar att utgå från den egna verksamheten och förankra arbetet hos personalen. Om grundförståelsen för uppdraget saknas är det där man måste börja, menar Eva, annars uteblir reflektionen och analysen.

Att ses i en annan konstellation har upplevts som givande

Maria Ollikainen och Brita Hedalm, från Skolverket respektive SPSM, lyfte under seminariet att deltagare i kvalitetsdialoger bland annat har uttryckt att det varit givande att ses och samtala i en annan konstellation än vanligt. Även om kvalitetsdialogerna vänder sig till huvudmän, är det upp till varje huvudman att avgöra vilka personer, roller och funktioner som är viktiga för fortsatt arbete och som då ska delta i dialogen. ’Det kan vi inte avgöra’, säger Maria Ollikainen, ’eftersom det ser olika ut hos olika huvudmän.’

’Mycket handlar om att träna sig på att samtala och reflektera samtidigt som deltagarna i dialogen också får ta del av våra reflektioner,’ lyfter Brita Hedalm. Det är viktigt att prata om förväntningar på dialogen menar Brita, samtidigt som hon understryker att kvalitetsdialogerna mer ska förstås som en samtalspartner än en granskning.

Tema: distribuerat ledarskap- mellanledares roll för processledning

Detta seminarium, med inriktning på ledarskap och specifikt mellanledarens roll för processledning bjöd på forskarröster från Karin Rönnerman, Professor emerita på Göteborgs Universitet och från Frida Grimm Postdoktor på Umeå Universitet. Seminariet modererades av Linda Vikström, förstelärare Piteå kommun och innehållet speglades i en samtalspanel bestående av förstelärarteamet på Bergsviksskolan i Piteå där Kerstin Tufvesson, Jenny Nilsson och Hanna Isaksson deltog.

Leda från mitten och vara ledande snarare än ledare

För att rama in mellanledarens roll för skolutveckling, beskriver Professor Karin Rönnerman skolan som en helhet av olika praktiker där en mellanledares roll blir att vara just ”mellan” skolans ledning och lärare. ”Mellanledare leder där det sker”, säger Karin Rönnerman och understryker samtidigt att mellanledares ledarskap därmed är, och också måste få vara, någonting annat än rektorns ledarskap och inte betungas av administrativa uppgifter. Rönnerman tydliggör att mellanledaren i stället leder från mitten, i och kring klassrummet, och utvecklar sitt ledarskap ”längs med och i samarbete med” sina kollegor. Därför blir tillit, respekt och ömsesidighet viktiga komponenter för ett fungerande mellanledarskap. Att prata om ledande snarare än ledare, kan enligt Karin Rönnerman vara ett sätt att hålla fokus just på det som görs och inte på individers egenskaper.

Ingen automatisk utveckling

Frida Grimm postdoktor, öppnar sin föreläsning genom att understryka att uppdraget i sig inte medför automatisk skolutveckling. Hon har i sin forskning fokuserat på vad som främjar och begränsar dessa praktiker och framhåller att den spänning den mixade rollen har också kan få oväntade konsekvenser som till exempel att känna sig isolerad snarare än att vara en brygga eller ”ett kitt mellan praktiker”, som Grimm, kallar det. Utifrån sin avhandling visar Grimm hur karriärreformen i många avseenden krockat med normer i svensk skola. Exempelvis har en egalitär norm visat sig vara stark, där förstelärare inte vill kalla sig själva ledare och inte heller av sina kollegor benämns som. Grimm framhåller hur detta också påverkas av en syn på ledarskap som hierarkiskt. För att mellanledare ska kunna lyckas med sitt uppdrag, menar Grimm att det främst behövs tre saker: Villkor; kommunikativa arenor; och resurser.

Relevans och meningsfullhet är nyckeln

I det efterföljande panelsamtalet diskuterade förstelärare från Bergviksskolan mellanledandets villkor och nycklar. Baserat på sina egna erfarenheter framhåller Jenny Nilsson, förstelärare på Bergviksskolan, att det framförallt är känslan av relevans som bygger upp tilliten. Kollegorna måste känna att det som görs är meningsfullt, säger hon. Kerstin Tufvesson tillägger att även tilliten till varandra i försteledarskapet är av stor betydelse, och får medhåll av Hanna Isaksson som trycker på tydliga ramar och det egna ansvaret att driva arbetet i vardagen. I Piteå kommun jobbar handledarkollegiet medgemensamma projekt i kommunen och har stöd av varandra i arbetet. Utmaningen de jobbar med är hur allt som görs i slutändan ska komma eleverna till gagn och hur det ska bli en förändring ’på golvet’. Klassrumsobservationer där kollegor observerar varandra är en (forskningsinspirerad) metodett de jobbar med, där trygghet kan skapas med hjälp av tydlig planering där alla vet vilka frågeställningar som observationerna utgår ifrån.

Tema: Främja Skolnärvaro

Detta UDiN seminarium på temat ”Främja Skolnärvaro” välkomnade Fredrika Selberg Zolland, doktorand i specialpedagogik, samt Monica Sköld och Thomas Andersson från Närvaroteamet i Piteå.

Ulrika Bergmark, professor i pedagogik vid Luleå Tekniska Universitet, tillika moderator för seminariet, inledde kvällen med att introducera de medverkande och informera om UDiNs roll som plattform för både forskning och praktikutvecklande arbete, samt som ett forum som öppnar för samtal och samverkan med och mellan deltagare.

Skoltillhörighet – en drivkraft som gör skillnad

Fredrika Selberg Zolland berättade om skoltillhörighet utifrån ett brett forskningsperspektiv och betonade skolans unika roll som mötesplats för barn och ungdomar. Skolan blir en plats där barn och unga kan utveckla en känsla för skoltillhörighet som på ett väsentligt sätt inverkar på deras utveckling och välbefinnande. Skoltillhörighet som begrepp och process består av ett dynamiskt samspel mellan olika samverkande faktorer som skola, vårdnadshavare, kamrater och andra involverade aktörer, vars positiva samspel kan behövas stödjas för att individer ska finna sig tillrätta.

– Unga har en stark vilja att passa in i skolgemenskapen, understryker Fredrika Selberg Zolland, som i sina doktorandstudier planerar att kvalitativt studera grundskolelevers upplevelse av stadieövergången mellan årskurs sex och årskurs sju. Hon fortsätter med att berätta att få studier om just skoltillhörighet har genomförts i nordiska länder och Sverige, och att internationella studier främst bidragit med ett kvantitativt fokus.

– Det är viktigt att uppmärksamma att de här känslorna kan skifta över tid och är beroende av kontext, menar Fredrika Selberg Zolland. Det behövs en djupare kunskap om elevernas tillhörighetsprocess.

Från skolfrånvaro till skolnärvaro

Monica Sköld och Thomas Andersson, båda lärare från Närvaroteamet i Piteå, berättade om sitt åtgärdande arbete på uppdrag av grundskolan med elever som har hög problematisk frånvaro, från årskurs 1 till årskurs 9. Närvaroteamet i Piteå finansieras sedan 2019 av det statligt projektet ”Likvärdig skola” och organiseras under den centrala elevhälsan. Den närvarofrämjande modell som Monica och Thomas presenterande under kvällens seminarium är utarbetad utifrån styrdokument, vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

– En närvarofrämjande kultur främjar alla, påpekar Monica Sköld.

Närvaroteamets uppsökande arbete utgår från en inventering av individens och skolmiljöns riskfaktorer och skyddsfaktorer. Vissa faktorer går att påverka, medan andra faktorer behöver mötas, utvecklas och bidra med lärdomar. Monica och Thomas berättar att det är viktigt att ingjuta hopp i alla parter om att insatserna kommer att leda till förbättring och att det kommer att gå bra för eleven.

– Det är de små sammanlagda stegen som är de viktigaste, berättar Thomas Andersson och inflikar att när resan väl är påbörjad, när de små stegen väl börjar tas, så gör det saken enklare för alla de inblandade att hantera de bakslag som sannolikt blir inslag på vägen framåt.

Tema: Digitalisering och AI i skolan

Människoliknande, men utan förståelse

Niclas Ekberg, lektor i pedagogik vid avdelningen för Pedagogik, språk och ämnesdidaktik (Luleå tekniska universitet) understryker att trots att man kan bli begeistrad och hänförd av vilka svar man kan få av en språkrobot, måste man komma ihåg att det är en ’oförstående aktör’ som satt ihop svaret. Chatrobotar kan liknas med mönsterläsare som matats med data, men som är superbra på att ’låtsas veta’ och som ger illusionen av att vara kunskapsstinn, framhåller Niclas. Frågan blir då hur vi ska förhålla oss och tänka när det kommer till AI i utbildningssammanhang. Ska vi ’mota Olle i grind´, eller behövs ett vidgat perspektiv, där AI blir en del av undervisningen samtidigt som kritiska perspektiv och utforskande lekfullhet bli viktiga inslag.

Det handlar om bildningssyn

Hur AI används i klassrummet och hur elevers lärande påverkas är fortfarande i stort sett ett outforskat område, understryker Caroline Graeske, professor i Svenska med didaktisk inriktning vid avdelningen för Pedagogik, språk och ämnesdidaktik (LTU), som tillsammans med Niclas Ekberg har påbörjat en studie om hur lärares syn på sitt ämne påverkas av AI. Hon framhåller att det kanske är så, att AI kan bidra till att bildningsbegreppet och frågor om vad som avses med utveckling och vad som gör oss till människor får ett uppsving.

Gränsen mellan hjälp och fusk är hårfin

Att elever tar hjälp av andra är inget nytt fenomen, poängterar Peter Parnes, professor i distribuerande datorsystem vid Luleå tekniska universitet. Föräldrar eller syskon som hjälper till lite för mycket har alltid funnits. Därför blir det viktigt att aktualisera frågan om vad som är hjälp och vad som är fusk, eftersom gränsen är hårfin. Parnes menar därför att interaktion med AI inte är samma sak som att klippa och klistra. Han understryker att om vi som lärare fokuserar mer på processen, än på mätningen, skulle det bli svårare för eleverna att fuska. Därför behöver examinationer göras som en del av lärandet, framhåller han.

Det är inte AI som kommer att ta ditt jobb, utan den som kan använda AI som gör det

Hur kommer framtiden då att se ut? Peter Parnes gav under seminariet en hint om vad som finns runt hörnet. Även om AI utvecklas och förfinas i snabb takt, kan AI till exempel inte avgöra hur vi mår, understryker han. Det är därför av stor vikt att lyfta fram och diskutera vad som då blir viktig kunskap och vad vi då ska undervisa. För det är inte AI som kommer att ta ditt jobb, säger Peter Parnes, utan det är den som kan använda AI som kommer att göra det.

Text och bild: Kerstin Löf

Tema: Undervisning i förskolan

Höstens 2023 års första UDiN-seminarium handlade om hur undervisning som begrepp har förts in i förskolans läroplan, Lpf18, vilket har lett till att nya nyfikna frågor har behövts omvandlas till lärandeprocesser hos personalen i förskolan.

Seminariet modererades av doktoranden Moa Frid från Luleå Tekniska Universitet. Bergnäsets förskolor i Luleå, Bäckhagens förskola i Luleå och Bergvikens förskoleområde i Piteå, presenterade under kvällen eftermiddagen sina utvecklingsprojekt.

”Projekt Undervisning”

Moa Frid, doktorand i pedagogik vid Luleå tekniska universitet, berättade tillsammans med förskolelärarna Erika Jonsson och Åsa Pettersson, från Bergnäsets förskolor i Luleå, om det gemensamma utvecklingsarbetet ”Projekt Undervisning” som ägt rum mellan 2021-2023 och som ska mynna ut i en samskriven populärvetenskaplig text.

Projektet har varit inspirerat av en aktionsforskande ansats för att på så sätt stärka det professionella lärandet och det vetenskapliga förhållningssättet. Från att pedagoger reflekterar enskilt i relation till planering, har man i projektet gått över till att avsätta mer arbetslagsgemensam planeringstid för att lyfta, förankra och fördjupa det gemensamma professionella hantverket och spåra rörelser som formas mellan undervisning och barnens interaktion.

Utvecklingsprocesser med utgångspunkt i böcker

Förskolläraren Lisa Lindfors, förskolläraren Magdalena Fredriksson, Rektor Anita Vyöni, Pedagogistan Birgitta Schönfeldt Asker, från Bäckhagens förskola, berättade om de utvecklingsprocesser som de utformat inom verksamheten. Genom att utgå från böcker och barnens läsintresse kunde kreativa och medforskande arbetssätt iscensättas som sammanförde inne- och utemiljöer.

De ostrukturerade material som barnen i förskolan fick möta gjorde det möjligt för pedagogerna att uppmuntra barnen till samtal, hypoteser och skapande som lyfte de små detaljernas betydelse. Stor och liten blev i undervisningen generativa motsatsord som väckte barnens nyfikenhet och gränsöverskridande användande av olika medier, analoga som digitala.

”Varje barn har en berättelse”

Susanne Rensfeldt, förskollärare, Lena Bäckström, förskollärare och pedagogista, Gitte Franzén, rektor, från Bergvikens förskolor i Piteå, berättade om sitt deltagande i det treåriga ERASMUS-projekt som sträckt sig mellan 2020-2023 och som syftat till att bygga upp utvecklingsprocesser som skulle och omhänderta ett narrativt förhållningssätt i förskolans undervisningsprocesser samt främja samarbetet mellan förskolan och biblioteket.

Presentationen med titeln ”Varje barn har en berättelse” tecknade kortfattat det omfattande arbetet med att skapa och planera utvecklingsprocesser, arbetet på förskolorna med att ta fram dokumentationsunderlag och att samskapa arbetsformer i interaktion med barnen utifrån narrativa principer. Projektet har mynnat ut i flera bokprojekt varav två är samproducerade med de deltagande barnen.

Avslutande panelsamtal

Seminariet avslutades med ett panelsamtal, modererat av Moa frid, där Susanne Westman, lektor i pedagogik och ansvarig för förskollärarprogrammet på Luleå tekniska universitet, Susann Sunnarve, utvecklingsledare i Luleå kommun och Anita Vyöini, rektor i Luleå kommun, delade med sig av sina reflektioner.

Tema: Så får vi fler elever att klara skolan

Företrädare för Råneåskolan, gymnasieskolan och arbetsmarknadsenheten i Luleå kommun, berättade om deras arbete för att få fler elever att klara och fullfölja skolan. Detta utvecklingsarbete skedde med stöd av Sveriges kommuner och regioners projekt Fullföljd utbildning under läsåret 2021–22.
– Relationer är A och O, betonar Lillemor Östman, utvecklingsledare barn och ungas hälsa och lärande, vid Barn- och utbildningsförvaltningen Luleå kommun.

Ökad relationskompetens för att skapa motivation

Den gemensamma nämnaren för Luleås arbete med ökad motivation i skolan landade i ett fokus på den kognitiva och psykologiskt affektiva dimensionen i lärandet. Känslorna är grundläggande för lärande, men samtidigt något som ofta förbises i utbildningen, menar Lillemor Östman. Inom ramen för detta breda fält ingår känslan av tillhörighet och inte minst relationer som ett centralt område.

Råneåskolan prioriterade sitt utvecklingsområde till att öka kunskapen inom relationskompetens, i syfte att öka motivation, meningsfullhet och lärande. Skolan upplever delvis att goda resultat uppnåtts. Det aktuella läsåret hade en del utmaningar i form av kvarvarande pandemi, ny läroplan som skulle implementeras och även ett pågående renoveringsarbete. Med utgångspunkt i detta betonas behovet av fortsatt stöd från huvudmannen, inte minst i form av tid, för att kunna hålla liv i utvecklingsarbetet.

Alla ungdomar ska fullfölja sin gymnasieutbildning

Arbetsmarknadsförvaltningen ingick i projektet utifrån det skollagsstyrda kommunala aktivitetsansvaret. Marie Fredriksson delgav hur de jobbar med att kartlägga de ungdomarna inom målgruppen 16–19 år som riskerar att inte nå en gymnasieexamen, för att erbjuda lämpliga åtgärder. Det kommunala aktivitetsansvaret hanteras i samverkan med en rad aktörer, för att skapa bästa möjlighet till individuell passande aktivitet. Det slutliga målet att skapa en egen försörjning på sikt. Anita Klockare fyller i att bryta en isolering och en dålig livskvalitet också handlar om att spara samhällsekonomi på sikt. Således är det viktigt att såväl skolhuvudmannen som resten av samhället samarbetar strategiskt för att alla ungdomar ska fullfölja sin gymnasieutbildning. I Luleå kommun sker detta inom ramen för en tydlig utvecklings- och kommunikationsplan för aktivitetsansvaret.

Engagemang och meningsfullhet

Jonas Jönsson, rektor vid gymnasieskolans enhet C i Luleå, berättade att de fått kollegialt handledningsstöd genom verktyget LIKA. En förklaring till det negativa skolresultat på ett program identifierades till elevernas brist på upplevelse av engagemang och meningsfullhet i skolan. Mot bakgrund av detta fokuserades de kollegiala samtalet mot att skapa en skolkultur som kännetecknas av en inkluderande trivsel.

– Det räcker inte med goda värden för trygghet, eleverna måste också stimuleras. De grundläggande känslorna kommer man aldrig förbi, menar Jonas Jönsson.

Kollegial handledning är en bra metod då det finns en hög grundläggande kompetens hos lärarna att utgå ifrån. Genomströmningen av elever ökande generellt i Luleå, men betydligt högre inom det program som jobbade med detta utvecklingsprojekt, vilket anses vara ett gott tecken på att de är på rätt väg.

Klara skolan

En viktig övergripande del av Luleås utvecklingsprojekt är den forskningsöversikt om motivation som genomförts och publicerats på en intern plattform vid namn Klara skolan. Lillemor Östman, utvecklingsledare, berättade översiktligt om en mängd faktorer som kan påverka elevers motivation, och vilka främjande insatser som kan påverka motivationen positivt. Relationer framhålls särskilt som ett mycket viktigt område för att komma åt ett antal olika risker, också för att bryta isolation och främja välbefinnande. Websidan innehåller även en rad olika vetenskapligt beprövad och utarbetade modeller som skolor kan välja att arbeta med.

Text: Björn Emmoth

Tema: Lärande för hållbar utveckling

Detta seminarium med fokus på hållbar utveckling innehöll en presentation från förskolan, en från grundskolan och en från gymnasiet. Hållbar utveckling är något som ska genomsyra hela skolgången i alla ämnen, påtalar dagens moderator Moa Frid, doktorand vid Luleå tekniska universitet.

Lärande för hållbar utveckling handlar om förhållandet människa-miljö, människa-människa och globalt-lokalt, där det handlar om att värdera val i vardagen. Moa Frid frågade till exempel om normen ska vara äpplen och ekologiska äpplen eller äpplen och besprutade äpplen

Att bygga relationer till närmiljön

Linda Andersson, Virve Lantto och Louise Rönnbäck, samtliga lärare vid Vitådalens skola, berättade hur skolan jobbar med att utveckla en stark relation till bygden och naturen, vilket också hänger ihop med engagemanget för miljöfrågor.

– Vi vill att eleverna ska känna att det är möjligt att leva ett liv som är socialt, ekonomiskt hållbart och att det finns sätt att försörja sig i Vitådalen, menar Louise Rönnbäck.

Linda Andersson säger att stipendiet från Baltiska fonden har gett möjlighet att köpa in material till det portabla klassrummet, och mycket annat, som stärker ett lärande, ett förhållningssätt och ett hållbart levnadssätt.

Skolan har inlett ett samarbete med Gunnar Jonsson, docent i pedagogik vid Luleå tekniska universitet med inriktning på hållbar utveckling, där eleverna bland annat fått besöka en bondgård för att lära sig om lokalproducerad mat, om mjölkproduktion, att tillverka smör och grädde, att valla får, och se hur ett bisamhälle fungerar. Eleverna får också jobba med att ta hand om naturens skafferi, säger Virve Lantto, till exempel har de gjort grönkålschips. Snart är det dags för att kläcka kycklingar, där eleverna får vara med under hela processens gång. Äggen ska vändas, man kan lysa dem och se hur kycklingen utvecklas, vilket alltid är spännande och uppskattat bland eleverna. Skolan, med dess slogan ”Hjärtat i bygden” har också ett starkt stöd av bygden och föräldrarna som ställer upp och bidrar på olika sätt för skolan.

Lärande inom hållbar utveckling på gymnasiet

Hur kan man skapa konkret förståelse för hållbar utveckling? Ida Olsson, lärare i naturkunskap vid Gymnasiebyn Luleå, presenterade hur hon och hennes kollegor arbetar och samarbetar inom såväl de natur- som samhällsvetenskapliga ämnena. Med utgångspunkt i de globala målen konkretiserar Ida Olsson undervisningen genom att till exempel diskutera palmoljans konsekvenser ur alla tre dimensionerna i hållbar utveckling, nämligen det ekologiska, ekonomiska och sociala. Eleverna får sätta upp sådant som är på plus- respektive minussidan utifrån olika frågeställningar. Plus för att det är billigt, minus för såväl det ekologiska som den sociala dimensionen. Det är viktigt att väga samman alla tre dimensioner inom hållbar utveckling.

Skolverksmodulen ”Vad ska vi äta?” är ett bra material för att ta fram välgrundade argumentationer. Eleverna intar här en roll, istället för att behöva uttala sig utifrån sig själv. Ett annat exempel som Ida Olsson lyfter fram som lyckat, är det ämnesövergripande arbetet mellan natur- och samhällskunskapslärare om hederskultur, vilket eleverna har visat stort engagemang och intresse för. Men det finns utmaningar också. Idag råder ett tilltagande ifrågasättande av vetenskapen, inte minst anser främst många killar att naturvetenskap och miljö är en politisk fråga, vilket kan jämföras med den allt högre andelen klimatförnekare i samhället. Här har lärarna en stor utmaning att hantera framöver, menar Ida Olsson.

Från stuprörskultur till samarbete

Ingela Söderholm, rektor vid Hällbackens förskola och Bensby förskola, Luleå Kommun, inledde med citatet ”De globala målen är tydliga. Vi har en karta men lyckas ändå inte ta oss dit. Utvecklingen går för långsamt och det beror på vår tro att vi ska kunna skapa en hållbar värld, utan att själva behöva förändras. Vi saknar den emotionella mognaden”.

Förskoleområdet, bestående av fyra förskolechefer och dess personal, har tagit fram fem områden, vara – tänka – relatera – samarbeta – agera, och 23 förmågor kopplat till dessa områden som de vill utveckla. Gabriella Thörngren, rektor vid Brisens förskola, berättade om utvecklingsresan från stuprörskultur till samarbete inom en gemensam ram i form av till exempel en gemensam vision och ledningsfilosofi.

– Målet är känslan av att bli ”Miss lyckad” istället för misslyckad, menar Gabriella Thörngren.

Ingela Söderholm och Gabriella Thörngren framhöll de många fördelarna av att organisera lärandet i form av samarbete och reflektion, kooperativt och kollektivt lärande, och inte minst att ha gemensamma strukturer. För att utveckla verksamheten behöver vi medvetandegöra det omedvetna, och inte minst att gå från ord till jord, påtalar Ingela Söderholm.

Varför ska just jag bry mig?

Moa Frid, dagens moderator, inledde den avslutande paneldiskussionen med att fråga Gunnar Jonsson om hans reflektioner från presentationerna. Svaret var hög igenkänningsfaktor, också gällande den förändrade kulturen kring solidaritet i tid och rum, att ifrågasätta hållbar utveckling, där skolan är en del av samhället. Varför ska jag bry mig? Vad spelar det för roll om jag gör nåt? Ida Olsson fyller i och menar att det är svårt att möta de nya tongångarna, också att det är lite känsligt. Här är det viktigt att hitta sätt som berör och engagerar eleverna.

Paulina Henriksson, Länsstyrelsens samordnare för Länets agenda 2030-arbete, tänker att förståelsen förhoppningsvis kommer att öka i takt med att bevisen på klimatpåverkan blir allt tydligare, samtidigt som andra kommer att blunda än mer. Många svåra frågor väcks i praktiken.

Louise Rönnbäck säger att det är lätt för elever att tycka att utsläppen måste minska, samtidigt som eleverna inte själva vill avstå skoteråkningen. Ingela Söderholm ser en utmaning i att lyfta in fler aspekter av hållbar utveckling i förskolan. Här är det inte minst viktigt att jobba med personalen och deras roll och kunskap som en grund för barnens lärande.

Panelen betonar vikten av att känna agens, att känna att man kan påverka, att det har betydelse det jag gör, och agerar därifrån. Förskolan och skolan behöver en röd tråd, samverkan, och inte minst hålla i arbetet mot hållbar utveckling.

Moa Frid avslutade samtalet med förhoppningen att detta seminarium varit ett stärkande steg i riktning mot mer lärande för hållbar utveckling.

Text av Björn Emmoth

Tema: Språkets roll för utveckling och lärande

2022 års sista UDiN-seminarium handlade om människans viktigaste redskap för kommunikation, utveckling och lärande, nämligen språket. Linda Wikström, moderator för seminariet, presenterade dagens innehåll i form av en utvärderad språkutvecklingsinsats samt elevers kommunikation och interaktion i slöjdämnet. Tecknade språkporträtt som undervisningsmetod utgick och skjuts på framtiden.

Linda Wikström, förstelärare i Språkslussen Piteå kommun, och Erica Lövgren, förstelärare på Norrbyskolan Piteå kommun, berättade om den utvärdering av SKUA-insatsen (Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt) som genomförts. SKUA handlar om såväl ett förhållningssätt som ett arbetssätt, innehållande metoder för stöttning i att tala, läsa, skriva och lyssna.

– Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt är gynnsamt för skolans alla elever, men nödvändigt för nyanlända elever, poängterar Erica Lövgren.

Piteå kommun valde att de tre skolverksutbildade SKUA-utvecklarna i kommunen i sin tur skulle utveckla SKUA-piloter på skolorna, och därigenom nå alla lärare i alla ämnen. Linda Wikström framhåller att denna struktur varit lyckosam, inte minst vad gäller den lokala förankringen och förutsättningarna att projektet får långsiktiga effekter. Även om det är svårt att bevisa effekter, upplevde både rektorer och lärare att SKUA varit positivt för måluppfyllelsen. Utvärderingen lyfter bland annat vikten av rektors stöttning, att innehållet för träffarna ska vara tydligt och konkret, samt att verksamheten får välja arbets- och fokusområden. För att skapa hållbara effekter, betonar utvärderingen betydelsen av att kompetensen i form av piloterna finns på skolorna, att fortsatt input erhålls i form av nätverksträffar, att SKUA inkludera i andra utvecklingsarbeten, och att arbetet följs upp på medarbetarsamtalen.

Multimodal kommunikation inom slöjdämnet

Emma Gyllerfelt, doktorand vid Göteborgs universitet, har valt en forskningsinriktning mot nyanländas lärande. Fältet är växande men det finns samtidigt sparsamt med forskning kring hennes fokus på slöjdundervisning. Emma Gyllerfelt ställde frågan varför praktiskt-estetiska ämnen ofta ses som integrationsämnen. En tänkbar orsak är att ämnena ofta anses språkligt enklare, att det är mycket görande i undervisningen.

– Det har ofta har varit ett större fokus på görandet än lärandet, men det behöver fokuseras mer på lärandet i görandet, framhåller Emma Gyllerfelt.

Det finns rika möjligheter till kommunikation mellan slöjdlärare och elever, där såväl det verbala som ickeverbala språket kan utvecklas i interaktionen kring de konkreta arbetena, materialen och verktygen i slöjdundervisningen. Bland flera olika kommunikationsformer har studier visat att den verbala med hjälp av kroppstecken är den vanligast förekommande varianten inom slöjdundervisning. Läskunnighet inom slöjd handlar, enligt Emma Gyllerfelt, bland annat om att kunna utskilja material och tekniker, läsa av trådrakor, men också att läsa av gester inom interaktionen mellan lärare och elev. Här samspelar det verbala, det ickeverbala språket, också tillsammans med material, arbeten och verktyg, för att skapa mening och förståelse.

– Slöjdundervisningen är i hög grad multimodal. Egentligen är all kommunikation multimodal i någon form, menar Emma Gyllerfelt.

Text och foto: Björn Emmoth

Tema: Specialpedagogik vid LTU – forsknings- och utvecklingsprojekt

Detta seminarium med specialpedagogisk inriktning visade på bredden inom ämnet, genom att inleda med ett generellt hälsoperspektiv med helheten i lärandets fokus. Vi fick sedan bekanta oss med två dataspelsteknologiska verktyg som kan stärka kommunikation och överbrygga språkliga barriärer, för att avsluta den specialpedagogiska resan med en studie om delaktighet i grundsärskolans läsundervisning.

När hela hjärtat är med – hälsofrämjande skolutveckling

Helena Öhman, sedan i höst undervisningsråd gällande kvalitetsdialoger vid Skolverket, vid tiden för skolutvecklingsarbetet rektor på Töreskolan samt ansvarig för elevhälsan i Kalix kommun, berättade tillsammans med Åsa Gardelli, professor i pedagogik med inriktning mot specialpedagogik, om det utvecklingsarbete som är gjort på skolan.

De första åren var Åsa Gardelli ett forskarstöd till Helena Öhman och personalen, vilket utvecklades till ett forsknings- och utvecklingsprojekt (FoU) läsåret 2020–21. Skolan har arbetat utifrån tanken att en hälsofrämjande skola ger högre måluppfyllelse. Helena Öhman lyfter fram ökad trygghet och trivsel som en viktig grund för studiero, samt varierande arbetssätt och arbetsformer för att främja lärande.

Viktiga aspekter för ett lyckat skolutvecklingsarbete är att utgå från personalen, skapa delaktighet och kollegial samverkan, öka förståelsen för kvalitetsarbete, samt anta ett vetenskapligt förhållningssätt över verksamheten. Vidare lyfter Helna Öhman och Åsa Gardelli kontakten mellan skola och lärosäte, rektors engagemang och inte minst vikten att avsätta och prioritera tid för arbetet, som avgörande för ett gott skolutvecklingsarbete.

Specialpedagogiska verktyg baserade på modern dataspelsteknologi

Ylva Backman och Victor Gardelli, lektorer vid Institutionen för Hälsa, lärande och teknik, och Peter Parnes, professor i distribuerande datorsystem, datavetenskap, introducerade deltagarna i två specialpedagogiska verktyg baserade på modern dataspelsteknologi.

Dialogica är en app baserad på dataspelsteknik, samtalsledarpedagogik och argumentationsteori, särskilt adresserad till personer med afasi i dialogiska utbildningskontexter. Appens aktiviteter argumentationsträdet, paletten och animationer förevisades i form av dess bakomliggande vetenskap och spännande konkreta virtuella miljö.

Det andra pedagogiska verktyget är en experimentell 3D-miljö för lärande vid namn WalkAbout. Peter Parnes berättar om denna öppna värld, där avatarer möter varandra i olika rum, som vi både kan kontrollera och experimentera med. Genom elevernas avatarer, kan de presentera sig själv och kommunicera i olika situationer, där också läraren kan leda och anpassa rum och miljö utifrån ett lärandeperspektiv. ”Vi ser med spänning hur detta kan användas i framtiden”, skriver en av diskussionsgrupperna skrev i padleten.

Läslust i grundsärskolan genom delaktighet

Kattis Edström, adjunkt och doktorand vid Luleå tekniska universitet, delgav oss erfarenheter från sin studie av läslektioner i en grundsärskolegrupp i årskurserna 7–9. Hon har observerat läslektionerna med utgångspunkt i specialpedagogiska skolmyndighetens aspekter av delaktighet – tillgänglighet, tillhörighet, engagemang, samhandling, autonomi, erkännande – utifrån en undervisningskultur, en kamratkultur och en omsorgskultur. Lästräningen har innehållit så kallade bänkböcker, nyhetsartiklar, men också quizappen Kahoot.

Studien visar bland annat att de flesta eleverna tycker att läsning är roligt och spännande, och framför allt att det är viktigt att kunna läsa. Eleverna uppger att en tyst, eller någorlunda tyst studiero är viktigt för den egna läsningen. Kattis Edström sammanfattar med att eleverna får tillgång till de flesta aspekterna av delaktighet.

Avslutningsvis lyftes en del dilemman som identifierats. Tillgänglighet och autonomi kan ske på bekostnad av, och motverka, samhandling och tillhörighet. Interaktionen i särskolan sker ofta främst sker via de vuxna. Ett annat dilemma är att förena delaktighet med inkludering, menar Kattis Edström.

Text: Björn Emmoth

Tema: På väg mot jämställd utbildning i Norrbotten

Seminariet betonade skillnaden mellan utvecklingsprojekt och utvecklingsarbete genom att jämställdhetsarbete är en processresa som aldrig tar slut. För att uppnå ett långsiktigt hållbart jämställdhetsarbete förutsätts att en långsiktig hållbar struktur byggs in i organisationen.

Jämställdhetsfrågan är inte bara viktig för varje enskilt barn, utan även för samhället i stort. Detta gäller inte minst med tanke på att Norrbotten behöver upplevas som ett attraktivt samhälle, om befolkning ska kunna växa och matcha de stora utvecklingsbehov som råder i länet.

Spelar kön roll ?

Catarina Lundqvist, vetenskaplig ledare vid Utbildning och lärande, Norrbottens kommuner, tillika moderator för seminariet, hälsade välkommen och introducerade deltagarna i det utvecklingsarbete som Norrbottens kommuner tillsammans med Mia Heikkilä, biträdande professor i förskolepedagogik vid Åbo Akademi, har genomfört med en rad verksamheter i flertalet kommuner. Karin Forsman, utvecklingsledare vid Utbildning och lärande, Norrbottens kommuner, har haft det övergripande ansvaret genom att stödja och hålla samman olika aktiviteter och processer.

”Spelar kön roll?” har varit en enkel och tydlig fråga som följt utvecklingsarbetet. Svaret har visat att det finns många indikatorer på ojämställdhet. Karin Forsman lyfter fram två viktiga fundament som har varit betydelsefulla; 1) Att koppla samman verksamhetsutveckling och forskning, att förena en vetenskaplig grund med den praktiknära erfarenheten, samt att läsa, reflektera och samtala i en nära samverkan inom verksamheten och med externa aktörer. 2) Att lyssna på eleverna, att fråga dem jämställdheten berör, och därigenom få en rikare nulägesbild som utvecklingsinsatserna kan riktas mot. Jämställdhetsarbete är en katalysator för en mängd viktiga skolutvecklingsfrågor, säger Karin Forsman.

Jämställdhet måste gestaltas

Mia Heikkilä betonar att jämställdhetsarbete inte är ett isolerat projekt, utan ett integrerat skolutvecklingsarbete. Det handlar om ett alltid pågående arbete som aldrig blir klart, att se jämställdhet som en process, snarare än något som ska bli färdigt, en produkt. Kunskap, i motsats till åsikter, är en viktig byggsten för ett systematiskt jämställdhetsarbete i skola och förskola. Att hitta sin verksamhets egen väg, är viktigare än att söka efter metoden med stort M som ska implementeras.
– Man kan ta lärdom av andra, men man måste alltid göra processresan själv. Jämställdhetsarbete och jämställdhet måste gestaltas till något eget, poängterar Mia Heikkilä.

Viktiga pusselbitar för ett lyckat utvecklingsarbete är att kombinera vetenskaplighet och beprövad erfarenhet, att organisera och skapa en hållbar struktur för arbetet, där inte minst rektorn har en viktig roll, att skapa tid och förutsättningar för kollegiala reflektiva samtal, att samverka med hemmen, samt att ha tillit till eleverna och planera in jämställdheten i den pedagogiska planeringen.
– Lärare och annan personal har en viktig roll, och en stor möjlighet, att göra skillnad, här och nu. Tajmingen, eller fingertoppskänslan, är avgörande eftersom olika grupper och situationer är olika och lärare behöver göra val som stärker jämställdheten. Jämställdhetsarbete kan formas på många olika sätt, enligt Mia Heikkilä, och det är viktigt att det känns meningsfullt att arbeta med detta område för att det ska bli hållbart och långsiktigt.

Från ord till handling

Östra skolan i Jokkmokk började jobba aktivt med jämställdhet i syfte att komma åt den stora betygsskillnaden mellan könen, och bryta mönster som inte gynnar elevers lärande. Gunilla Silfverbrand, rektor Östra skolan, berättade att målet är att skapa en miljö där alla kan utvecklas, vilket inkluderar såväl det pedagogiska arbetet som den fysiska arbetsmiljön. Det finns många normer i samhället som påverkar eleverna, det finns många aspekter av jämställdhet, där skolan har valt att fokusera på sådant som de kan påverka mest och bäst. För att komma åt pluggkulturen (eller antipluggkulturen) har Östra skolan startat Pluggeriet. Skolan har även förändrat formen för föräldramöten, samt skapat större tydlighet i undervisningen.
– Vi tycker att vi numera har hittat en röd tråd i vår verksamhet, säger Gunilla Silfverbrand.

Förskolorna i Kalix gick in i samverkan med Norrbottens kommuner för att möjliggöra mer stöd till det jämställdhetsarbete som redan tidigare varit ett prioriterat område i kommunen.
Maria Isaksson, förskolechef i Kalix kommun, betonar vikten av att ge alla barn lika och goda möjligheter, för deras och samhällets skull.
– Här har förskolan en god påverkansmöjlighet, säger Maria Isaksson.

I Kalix förskolor handlade utvecklingsarbetet först om att reda ut begrepp, att studera uppdraget, att läsa texter, att diskutera och reflektera, något man la mycket tid och kraft på. Maria Isaksson upplevde dock att de direkta effekterna uteblev, vilket berodde på att vägen var lite krokig, det var lite snårigt och även att det fanns ett visst motstånd. Verksamheten fokuserade senare mer på det direkta arbetet med barnen, mer konkret, medvetet och aktivt jämställdhetsarbete med barnen, och att riktlinjerna för föräldramöten förändrades. Ledarskapet är viktigt, likväl som det är viktigt att all personal på förskolan är med i arbetet, men också att specialpedagoger, verksamhetsutvecklare, och andra yrkesgrupper är inkluderade i jämställdhetsarbetet. Idag är pedagogerna mer aktiva och medvetna i jämställdhetsarbetet, och rektorerna ser att det händer på riktigt i verksamheten. För att uppnå ett hållbart jämställdhetsarbete är det viktigt att en långsiktig struktur byggs in i organisationen, i motsats till att det ska vara personbundet, poängterar Maria Isaksson.

Text och foto: Björn Emmoth

Tema: Kulturskolor i samverkan – Kulturstark för ökad psykisk hälsa

Seminariet handlade om ett strategiskt samarbete mellan Norrbottens kulturskolor och i samverkan med Region Norrbotten med fokus på att öka den psykiska hälsan och välmåendet hos barn och unga.

Dagens moderator Björn Emmoth, i egenskap av representant för Norrbottens kulturskolechefer, berättade att Norrbottens strategiska samarbete mellan regionen och kommunerna är både omfattande och unikt i nationell jämförelse.

Norrbotten har sedan millennieskiftet haft ett väl utvecklat samarbete i form av gemensamma konferenser och kompetensutveckling för både lärare och ledare, med ett flertal årliga läger och fortlöpande länsgemensamma ensembler på elevnivå, samt också att ledarna har agerat tillsammans för att stärka verksamheten i länet inom olika områden. Björn Emmoth, rektor för Kulturskolan i Kalix sedan år 2000, nämnde specifikt den satsning som kulturskoleledarna initierade och tillsammans med Region Norrbotten diskuterade under några år för att skapa en tjänst som kulturskolesamordnare. Uppdraget skulle vara att samordna och leda arbetet mellan kulturskolorna, men också att vara länken mellan kulturskolorna och Regionens kulturverksamhet. År 2019 tillträdde Åsa Lundmark tjänsten som kulturskolesamordnare, en tjänst där kommunerna och Regionen delar på ansvaret, men också med ekonomiskt stöd från det arvfondsfinansierade projektet Kulturskola i hela landet, med Sveriges Kulturskoleråd som projektägare.

Manegen var krattad, det fanns befintliga nätverk, sa Åsa Lundmark, som i dialogen med kulturskolorna sonderade fram ökad likvärdighet och tillgång till kultur för barn och unga som ett prioriterat mål. Andra teman som utkristalliserades var inflytande och delaktighet, samverkan och organisation, gemensamma elevaktiviteter, samt den psykiska hälsan/ ohälsan.

Kulturstarkt för psykisk hälsa

Alla kulturskolor i länet var överens om att det är angeläget att satsa på arbetet med psykisk hälsa, att kulturaktiviteter kan ha en stärkande betydelse, samtidigt som det också fanns en viss rädsla, berättar Åsa Lundmark. Många lärare i kulturskolorna menade att de inte är utbildade specifikt inom dessa områden, men orosmolnen luftades, och kulturskolorna prioriterade att börja jobba med detta område. En utbildning genomfördes med lärare, och pengar söktes och beviljades av Kulturrådet till projektet Kulturstark - Kulturskolor för psykisk hälsa, utöver medlen från arvsfonden. I nuläget genomförs drygt 30 delprojekt i länets kulturskolor inom ramen för projektet. Evelina Sandberg, regional koordinator vid Region Norrbotten, delgav oss bredden av dessa aktiviteter, allt från drop-in-verksamhet till estetisk verksamhet på ett SiS-boende. Kulturstark sker i samverkan med elevhälsan i kommunerna, dock något som önskas öka i omfattning.

– Ett sätt att mäta friskfaktorn och välmåendet är att använda sig av Touch & Tell's emojimätning. De nästan 5000 emojitrycken under vintern hittills visar att deltagarna mår bättre efter kulturaktiviteterna än före, säger Evelina Sandberg.

Dans för hälsa

– Dans för hälsa är en forskningsbaserad insats för främjandet av ungas psykiska hälsa, säger Rebecka Strand, danskonsulent Region Norrbotten. Metoden har utvecklats av Anna Duberg, verksam på Institutionen för Hälsovetenskaperna, vid Örebro Universitet. Forskning visar att satsningar på dans för unga med psykisk ohälsa är väldigt kostnads- och välmåendeeffektivt. Dans för hälsa i Norrbotten sker oftast inom ramen för Kulturstark, och i den första omgången har 17 instruktörer utbildats. Metoden är ett komplement till den vanliga elevhälsovården, och resultatet visar sig bland annat som minskad trötthet, minskade kroppsliga och känslomässiga symptom, stärkt självtillit och upplevd hälsa. Rebecka Strand uppger att ungefär en tredjedel av kommunerna är igång, en tredjedel på gång, medan en tredjedel ännu saknar instruktörer.

Sara Lockby, danslärare vid Musik och dansskolan i Piteå kommun, exemplifierade hur dans för hälsa kan gå till i praktiken. Passet, som sker direkt efter skoldagens slut, startar med ett mellanmål, följt av uppvärmning, danskoreografi, andningsövningar, beröring, avslappning samt en avslutande pratrunda. Sara Lockby säger att det är ett gediget arbete med information och kontakt till elever, föräldrar och skola för att få denna elevgrupp av främst tjejer som inte mår bra att komma till danspasset. Det första och största steget är att vilja och våga komma över tröskeln till danssalen en första gång, därefter brukar de vilja fortsätta. En central princip är att ”Kom som du är!”, och danslärarna håller ofta sms-kontakt med eleverna för att stämma av. Elevuttalanden som ”Idag hade jag en riktigt jobbig dag men efter dansen vände det” visar att dans för hälsa är en väl värd satsning. På seminariet presenterades även Veronica Backe, alldeles ny samordnare Dans för hälsa, på Region Norrbotten.

Kultur i förskolan och skolan

Att ta del av professionella kulturupplevelser är en demokratisk rättighet för alla barn och elever, påtalade Sofia Lagerlöf Määttä, kultursekreterare i Kiruna kommun.

– Scenkonstupplevelser är en del av läroplansmålen, men de har också ett egenvärde. Mötet med konsten är ett möte med andra människor, men också ett sätt att spegla och möta sig själv. Kultur berör, ofta sås ett frö, eller att ett intresse väcks, säger Sofia Lagerlöf Määttä. Hon lyfter tre viktiga faser för barns och elevers kulturupplevelser som är viktiga för lärare att tänka på, nämligen innan, under och efter föreställningen. Upplevelsen börjar i förberedelserna före föreställningen, genom att till exempel visa flyers och att tala om vad som komma skall. Under själva föreställningen bör lärare lita på scenkonstnärernas förmåga att hantera publik, och låta elevers känslor ta plats, vilket kan fångas upp efter föreställningen.

– Det är viktigt att låta föreställning få ta tid att landa, och att tillsammans prata om vad som har setts, vad som upplevts, och samtidigt undvika de ytliga frågorna och svaren som ”det var bra eller dåligt”, säger Sofia Lagerlöf Määttä.

Text och foto: Björn Emmoth

Tema: Matematikutveckling i grundskola

I seminariet lotsade moderatorerna Louice Stridsman, verksamhetschef grundskola i Luleå, samt Monica Johansson, universitetslektor vid Luleå tekniska universitet seminariets deltagare mellan de tre delarna problemlösning, formativ bedömning samt konceptet Träna, resonera och räkna (TRR).

Gemensamma lärdomar från tre skolutvecklingsprojekt i Luleå och Kalix kommuner är att lärare, förutom själva kompetensutvecklingen inom matematik, också lyfter fram fördelarna med kollegiala samtal och samverkan med universiteten.

Att undervisa i problemlösning

Lena Nilsson, verksamhetsutvecklare i matematik och NTA samt Elisabeth Karlsson, grundskolechef, båda från Kalix kommun, berättade inledningsvis att Kalix har haft låga resultat i matematik och att problemlösningsförmågan har identifierats som ett utvecklingsområde. Kommunen har tillsammans med Luleå tekniska universitet startat ett så kallat ULF-projekt. Projektmålet, enligt Lena Nilsson, är att alla matematiklärare i årskurs 1-6 ska planera, genomföra och följa upp problemlösning genom explicit undervisning. Denna utveckling sker då lärarna skapar modeller och strategier för problemlösning, och genomför aktiviteter på ett strukturerat och effektivt sätt i syfte att stärka problemlösningen hos eleverna. Projektupplägget har varvat föreläsningar med kollegialt arbete i olika former. Även skuggning av kollegor har genomförts. Lena Nilsson säger att lärare har uppskattat att ingå i dessa kollegiala samtal och att arbetet har fördjupat deras kunskaper kring att arbeta med problemlösning i klassrummet.

Samarbetsprojekt om formativ bedömning

Örnäsets skolområde har tagit initiativ till ett samarbetsprojekt med Umeå universitet, som resulterade i att ett kombinerat fyraårigt skolutvecklings- och forskningsprojekt om formativ bedömning inletts. Torulf Palm, professor i pedagogiskt arbete med inriktning mot formativ bedömning vid Umeå universitet, betonade att målet är att både forskning och skolutveckling där den här typen av samverkan gagnar båda parter på ett gynnsamt sätt genom att lärare utvecklar sin undervisning samtidigt som forskarna bedriver forskning. Det pågående projektet fokuserar på vad det är för egenskaper i den formativa bedömningen som gör skillnad, där man bland annat intresserar sig för effekten i form både betyg och motivation. De gemensamma träffarna har skett både på konferenstider och på kompetensutvecklingsdagar, berättar Torulf Palm. Det har varit viktigt att tiden inte tas från lärares planeringstid, för att skapa goda förutsättningar för arbetet. Lärare på Örnäset betonar, likt dem i Kalix, att det är värdefullt att få jobba tillsammans, att dela med sig och att det pratas mer skolutveckling i kollegiet.

Tänka, resonera och räkna

Tänka, resonera och räkna (TRR) är ett kompetensutvecklingsprojekt och en undervisningsmodell, berättar Ola Helenius, professor i ämnesdidaktik med inriktning matematik vid Göteborgs universitet. TRR genomförs i ett flertal kommuner, däribland Luleå kommun, och innefattar mer än 1000 lärare totalt. Att ingå i TRR förutsätter att hela kommunen ansluter, samt att ett engagemang finns hos lärare, rektor och kommunledning.
Modellen har noga uttestade delar i materialet, som är väldigt styrande för lärarna.
– Det ska dock inte tolkas som att det är en enkel manual att följa, utan snarare att genomförandet kräver en hel del av läraren, säger Ola Helenius.
Varje tema i TRR-materialet är indelat i cykler, som i sin tur är indelade in faser, där varje fas tar cirka tre lektioner. Att jobba med fyra teman under ett läsår tar ungefär halva timplanetiden i anspråk.

Ola Helenius betonar att TRR strävar långsiktigt mot lärandemålen, och att det således inte finns några mål för lektionen och få examinerande uppgifter i allmänhet. Undervisningstiden ägnas åt matematiska resonemang i parsamtal och helklass, istället för att elever arbetar individuellt i matematikboken. Det är elevernas resonemang om matematik som är det centrala, det handlar om att skapa en brygga mellan den konkreta verkligheten och de matematiskt abstrakta termerna. Ola Helenius visade många praktiska tips, inte minst för att visuellt skapa matematisk förståelse.

Rektorn Lena Sandberg och läraren Helena Öberg, från Sunderbyns skola i Luleå, berättade om deras erfarenheter av att jobba med TRR. Lena Sandberg menar att TRR inte bara är en metod, utan också en bra kompetensutveckling inom matematik för lärarna, samt att upplägget med kollegiala samtal, också mellan skolor, har varit värdefullt. Hon betonade sitt eget ansvar som rektor för att förändringsarbeten ska kunna lyckas. Förändringar är i grunden ofta jobbiga, till exempel att lämna en invand struktur med en viss matematikbok för att istället genomföra undervisning på ett helt annat och nytt sätt. Helena Öberg säger dock att lärarna upplevt TRR positivt, att de vågat ta språnget från läroboken till ett klassrumsgemensamt lärande. Även om materialet är omfattande och detaljerat så är det också logiskt och bra uppbyggt.

Text och foto: Björn Emmoth

Tema: Vuxenutbildning

Det råder ingen tvekan om att det här temat var efterfrågat och uppskattat, vilket inte minst visar sig genom att fler än 100 deltagare från Norrbotten och Västerbotten medverkade vid seminariet. Många uppskattade möjligheten till att nätverkande, informations-, kunskaps- och erfarenhetsutbyte.

Maria Kuoljok, vuxenutbildningschef Lapplands Lärcentra, tillika moderator för dagens seminarium, slog ett slag för fortsatt nätverkande, kompetensutveckling, utvecklingssatsningar med stöd av LINN-Lärcentrum i Norra Norrland

Individanpassad vuxenutbildning

Pontus Wallin, forskare och projektledare på Skolforskningsinstitutet, berättade om myndighetens process med att ta fram systematiska forskningsöversikter med bäring på praktiknära skolforskning. Inom Vuxenutbildningen ledde behovsinventeringen fram till frågor om vad som kännetecknar individanpassad undervisning som möter vuxna elevers olikheter, respektive hur lärare kan använda digitala verktyg för att individanpassa undervisningen. Pontus Wallin skiljer på begreppen flexibel utbildning och individanpassad undervisning, där den första har en inriktning på lärandet, och den senare tar in ett bredare perspektiv i form av elevens behov och möjligheter kopplat till personliga och familjära förutsättningar.

Två varianter av individanpassning är differentierad undervisning, respektive individuell handledning. Den senare innebär att läraren möter varje elev individuellt och kan således anpassa undervisningen efter individens behov. Differentierad undervisning innebär att undervisningen sker i grupp, där läraren ger olika uppgifter beroende på olika elevers behov och förutsättningar. Här kan elevers olika kunskaper och erfarenheter nyttjas i det gemensamma lärandet.
– Det handlar om en nivågruppering av utmaningar, snarare än en nivågruppering av elever, säger Pontus Wallin.

Han lyfter fram tre framgångsfaktorer för att knyta an till elevers erfarenheter, interaktion och dialog är viktiga, samt att lära av och imitera andra elever som kommit längre. Svaret på frågan om stöd till elever genom digitala verktyg, är att olika verktyg passar olika elever olika väl. Ofta kan digitala verktyg vara ett bra komplement i undervisningen, men att det då är viktigt att ge en bra introduktion och stöd till användandet av digitala verktyg.

Språkutvecklande matematikundervisning

Anne-Charlotte Vennberg, förstelärare i matematik vid Luleå gymnasieskola, tillsammans med Stina Thunberg, universitetsadjunkt och doktorand vid Luleå tekniska universitet, föreläste om språkutvecklande matematikundervisning. De har tidigare skrivit boken ”Räkna med språk - Verktyg för språkinriktad matematikundervisning”. Stina Thunberg visade exempel på hur kort med olika text kan användas, där eleverna ska sortera och diskutera tillsammans i ett sociokulturellt lärande med målet att nå ett konceptuellt lärande bortom den ytliga förståelsen.
– Språkutveckling och ämnesutveckling, till exempel matematik, kan stärkas ömsesidigt i lärprocessen, säger Stina Thunberg.

Anne-Charlotte Vennberg talade om matematik i vardagen, om att göra matteberättelser kopplat till det vardagliga livet. Uppgiften matteberättelse startar med att eleverna får formulera sin egen berättelse, med stöd av både lärare och andra elever, för att säkerställa att all nödvändig information finns med i berättelsen, och sedan också publicera den på bloggen. Avslutningsvis fick eleverna lösa varandras konstruerade uppgifter. Fördelarna med den här metoden är att man konkretiserar matematiken, att den blir problemlösande och inte minst vardagsnära. Ett citat från en elev uttryckte att mattelektionerna blev intressanta då hon förstod hur mycket man använder matte varje dag.

Flexibel vuxenutbildning via lärplattform

Elin Åström och Cecilia Holmgren, föreslärare vid Lapplands Lärcentra Kiruna, presenterade lärcentrats arbete med att utveckla ett kursrum i Canvas. Elin Åström berättade att de undervisar genom lärplattformen Canvas, där såväl skriftligt som muntligt inspelat material, uppgifter och feedback finns. Detta nätbaserade upplägg kompletteras av individuell handledning antingen digitalt eller fysiskt på plats, samt att eleverna har möjlighet att komma till studiehörnan på skolan, där det också finns möjlighet att få hjälp av lärare. Cecilia Holmgren visade hur de jobbat med att kvalitetssäkra ett flexibelt upplägg av kurser genom att bland annat ta fram en checklista innehållande värden som struktur, tydlighet, kursplaneringar, tillgänglighet, med mera. Det formativa lärandet betonas också i deras upplägg. Fördelarna med ett flexibelt upplägg via en lärplattform är en viktig fråga, som fått ökad aktualitet genom pandemin, men även det nätbaserade livet är en viktig fråga i dagens samhälle i allmänhet, och inte minst i en viktig fråga för glesbebyggda delar av vårt land.

Man ska inte känna sig ensam

Dagens moderator Marie Kuoljok avslutade seminariet med att fånga upp tankar, frågor och synpunkter från anslagstavlan. Rättssäkerheten på digitala prov var en fråga som grupperna hade diskuterat och lyft, tankar om att utveckla en nationell plattform för vuxenutbildning, vikten av de forskningsprojekt som nu är startade med stöd av Skolforskningsinstitutet, och många andra frågor lyftes. Marie Kuoljok sammanfattade och avslutade seminariet i positiv anda med orden att man inte ska känna sig ensam, det finns nätverk, vi kan samverka inom LINN-Lärcentra Norra Norrland, med Skolforskningsinstitutet, och andra, och vi kan utveckla dela-kulturen inom vuxenutbildningen.

Text och foto: Bjön Emmoth