Dagvattendammar

Förbättrad sedimentation samt karakterisering och risker med ackumulerat sediment.

Partiklar som transporteras med dagvatten anses vara en av de viktigaste parametrarna med avseende på dagvattnets kvalitet. Detta på grund av att på partiklarnas yta följer även andra föroreningar med dagvattnet till recipienten som kan vara en sjö eller vattendrag. En vanlig teknik för att reducera partikelinnehållet i dagvatten är sedan årtionden tillbaka dagvattendammar.

En del dammar är dåligt designade redan från början och med tiden är det vanligt att dagvattendammar blir underdimensionerade på grund av att avrinningsområdet växter genom att fler delområden kopplas på ledningsnätet samt nybyggnation av områden. Underdimensioneringen leder till försämrad sedimentation och rening. Dessutom, så småningom behöver ackumulerat sediment tas upp och tas omhand och sedimentet kan då innehålla höga halter av föroreningar.

Ytarean som finns att tillgå är en begränsande faktor vid design av dagvattendammar som kommer påverka sedimentationseffektiviteten och kostnaden för att ta upp ackumulerat sediment. Med anledning av detta har en struktur för att förbättra sedimentationsprocessen och reducera återsuspension av redan ackumulerat sediment testats – ett så kallat bottenraster. Bottenrastret fungerar som en fälla för ackumulerat sediment och placeras på botten vid dammens inlopp.

I samarbete med ett tekniskt universitet i Prag, Tjeckiens tekniska universitet, har olika geometrisk utformning av rastret undersökts med avseende på sedimentationseffektivitet. Analyserade parametrar inkluderar raster-cellernas storlek, höjd och vinkel. En skalad fysisk modell av rasterstrukturen konstruerades för experimenten som utfördes i hydrauliklaboratoriet i Prag.

Heléne Österlund, Annelie Hedström och Kelsey Flanagan